På väg

Inte bara är snart var femte person jag möter på gatan ett nazistfrö (SD har snart 20% av väljarkåren.), vilket skrämmer.

En helt annan sak, som jag kan se med blotta ögat, är att varannan person här i landet är överviktig. Det har också rapporterats i media under dagen. Många skyller på generna. Men det synar jag. Även om det i många fall kan vara så. Men mutationer kan inte uppstå på bara ett par generationer.

Snarare är det våra vanor med alltmer stillasittande och automatiserande som omger oss. Det åks rullband och rulltrappor, trots att det finns en vanlig trappa parallellt. Även nedåt (!!!), vilket ständigt förvånar mig. Man öppnar snart inte en dörr "manuellt". Jag ser dagligen helt alerta människor trycka på dörröppnare istället för att ta tag i handtaget och dra, eller skjuta upp dörren.

Nu är det ju inte bara de där exemplen som är orsaken till växande kroppshyddor, men det ingår tillsammans med dåliga kostvanor, läsk och godis och en del annat, som välfärden erbjuder. Eftersom jag har för vana att några dagar i veckan unna mig lunch ute, ser jag också hur folk fullkomligt lastar i sig av buffén. (Och, jo - Det är också en hel del grönsaker. Men ofta överösta av någon obskyr fettblandning kallad dressing.) Portioner som jag överhuvudtaget inte skulle få ner i magen utan att bli däckad för resten av dagen ser jag varje gång fler än varannan stoppa i sig.

Mat lagas inte från grunden hemma i de tjusiga köken. Istället blir det halvfabrikat med skumt innehåll blir mer och mer vanligt. För vi har ju inte tid, sägs det. 

Vi är alltså på väg mot det amerikanska (ofta oförståeligt älskade) idealet. De har 60% överviktiga. Och en ledare med SD-liknande ideal som president.

Den vägen leder fel.

*****