Men på pendeltågstationen märker vi att allt inte står rätt till. Folk verkar förvirrade och försvinner inte ner till perrongen utan blir kvar. Det är då vi ser meddelandet på skärmarna. All trafik inställd. En koll i mobilen berättar vad som hänt. Den svämmar snart över med flashar från olika medier.
En stund senare skulle i alla fall tåg gå till Stockholm Södra. Tåget fylldes snabbt, men blev stående. Informationen var förvirrande, och vi fick motstridiga besked. Efter en och en halvtimme uppmanades vi att utrymma tåget.
Vi gick ut ut till torget, som var välbefolkat av människor som inte riktigt verkade veta vad som skulle hända. En taxichaufför berättade att det inte var någon idé att köra norrut mot Norrtull. Det är helt stopp på Essingeleden.
Vi börjar sakta inse att vi inte tar oss hem, efteom vi är tvungna att passera hela centrum, som blev mer och mer stängt. Vi avvaktar och tar oss tillslut tillbaka till Scandic Talk hotel, för att få i oss lite mat. Det planerade restaurangbesöket i Vasastan avbokade vi och lyckades få ett bord i Scandics restaurang trots att den var "fullbokad" av utställare från mässan. Samtidigt planerade vi vilka åtgärder vi skulle kunna ta till. Boka rum på hotellet? Det var fullbokat. En kollega kollega hemma i Luleå kollade upp lite andra alternativ.
Men inkommande information visade att det började komma igång andra möjligheter, så vi avvaktade. Men det var lite fram och tillbaka. Plötsligt skulle pendeln gå, trots att SL:s webbsida sa tvärtom. I vilket fall skulle tågen inte stanna vid centralen och då blev vi ju lika ställda ändå.
Vi såg enstaka taxibilar utanför hotellet och beslutade att ge det en chans. Vi fick napp. En trevlig chaufför tog oss runt hela stan så att vi kom in från norr. Fem timmar senare än planerat var vi på väg "hem" till tryggheten.
Vi klarade oss bra, men kände oss lite omskakade. Men det är lindrigt, jämfört med det som andra drabbats av.
 |
| Vad har hänt? Förvirring råder. |
 |
| Oviss väntan ombord på pendeltåget. |
Jag är inte troende men idag tackar jag allt jag kan att jag lever. Att vi alla tre lever. Skönt att läsa dina rader om det som hände runtom. En hemsk dag för oss men också en dag av oerhörd medmänsklighet!!! Oerhörd i massor. Jag ska samla mig någon dag o berätta mer vad jag var med om.
SvaraRaderaNu tackar jag min lyckostjärna att jag är oskadd o lever.
Du får tacka din lyckliga stjärna. Förstår att du var betydligt närmare händelsernas centrum. Hoppas du kan få perspektiv på saken när du fått komma hem till din vanliga miljö.
RaderaVi var ju lyckliga att vara en bra bit bort, men jag tänkte på att om det hade hänt i torsdags, så hade det kunna hända mig. Jag gick precis där i rusningstid.
Tänk hur lägen snabbt kan förändras. Jag fick ju se det på håll, och märkte också hur sårbart det kan bli, när kommunikationer stängs. Även teleförbindelser överbelastades. Det hördes när vi satt i pendeltåget och väntade. Samtal bröts när folk försökte nå anhöriga. En bra sak med sociala medier i dessa fall faktiskt. Facebook skickar ut en liten applikation som man bara behövde klicka på för att visa att man var i säkerhet.
För oss personligen var detta en liten kris. Kan lätt tänka mig hur det skulle bli vid större händelser och hur ofattbart det måste kännas att vara tvungen att fly sitt hem utan att veta vart man ska ta vägen.
Ja nu har jag landat till både kropp o själ skönt nog.
RaderaDen där Facebook grejen missade jag totalt! Såg ngt men fattade inte vad det var. En av mina jobbarkompisar hemma noterade att jag inte checkat in där vilket de andra två medresenärerna gjort. Hon skrev då ororligt på min "vanliga" facebokksida som jag då såg. Ja det kan ju vara bra att tänka på till en annan gång men jag vill ju inte vara med på en andra gång förstås!!!
Bra funktion. Hade hört talas om den, men glömt. Blev påmind av en kompis.
Radera