Så blev det

Oj, vad timmarna flyger när man har det bra. Vi välkomnade våra gäster vid sextiden. Tänkte att vi hade gott om tid till tolvslaget, då vi gärna ville gå ner till Södra hamnplan och beskåda fyrverkerierna tillsammans med tusentals andra lulebor. (Ibland är det tiotusen personer på plats.)

Årets sista timmar verkar dock vara betydligt kortare än andra. För även i år blev det så att vi fick slurpa i oss det sista kaffet kvart i tolv, klä oss varmt, och promenera iväg. Vi kom precis när nyårstalaren Niklas Nordström avslutade sitt anförande med att välkomna dels de fyra statsisbrytarnas nyårsfanfarer (med "tutorna") och årets fyrverkeri. Och det var ett fyrverkeri som hette duga. I en kvart pågick det, med proffsigt program högt ovan våra huvuden. Men kanske var det sista gången. Jag skulle tro att det nästa år blir tal om att skådespelet ersätt med en lasershow istället. Som på så många andra platser i landet.

Nå, vad åt vi då? Det började med champagne (Beaumont des Crayères) och lite tilltugg med löjrom och en del annat. Sedan serverade gästkockarna en förrätt med hummer och avocadoröra på en grönsallad. Hunter's Sauvignon blanc därtill.

Eget bidrag var förstås reninnanlår, med en rödvins- och tranbärssås (egenplockade tranbär, förstås) och potatisgratäng. Smörslungad broccoli (egenodlad, förstås) och haricots verts, samt en rödkåls- och limesallad. Till detta passade ett italienskt vin, som är ett av våra favoriter; Zenato Ripassa.

Desserten stod utlänskan för. En pannacotta med saltstänkt chokladmousse, hallon och citrus. Dessertvinet blev Nederburg.

Mätta? Jo!

Inget kalas utan kras. En tallrik tackade för sig vid tallriksuppvärmningen.

Det blev sent. Efter fyrverkerierna blev vi sittande länge och pratade över ett glas bubbel. Halv tre lade jag huvudet på kudden. Somnade gott.

2018 har börjat bra.

*****