Ja, så slutade min sista dröm innan jag vaknade idag. Nästan, i alla fall.
Drömmar kan ju vara halsbrytande, roliga eller hemska. För min del är de oftast roliga, tack och lov. Mardrömmar är inte min grej.
Men just denna dröm kan jag inte hänföra åt någotdera hållet. Mysteriedröm kanske ligger närmast till hands.
Förhistorien till händelsen ovan var att vi var på väg några kvarter bort hemifrån, upp mot Floras kulle. Vi skulle av någon anledning söka upp en persons brevlåda på en innergård. Det var en person vi känner till, har träffat, men som inte är en närmare bekant. Vi kan kalla henne Marianne.
Vi var inte säkra på adressen, så vi gick och letade slumpvis. Jag upptäckte plötsligt en ensam brevlåda lite högt placerad på en trist, mörk vägg. Brevlådan var rätt skamfilad.
- Men det måste vara den här, sa jag.
Vi hade kommit rätt och kunde hjälpa denna människa (vilket var syftet). Så tog vi en femliters plastdunk fylld med vatten - och tömde den i brevlådan.
När det var klart hittade jag en lapp klistrad på ena sidan av brevlådan. Där stod namnet. Rätt namn. Nöjda gick vi därifrån. Men jag var lite orolig.
- Bara nu inte brevbäraren lägger post i lådan ...
Jag vaknade.
En god frukost hjälpte inte. Förklaringen förblir oförklarad.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar