Skymningen ...

.. kommer rätt tidigt den här tiden på året. (Nåja - vid halvfemtiden.) Jag känner mig rastlös, efter gym på förmiddagen och lunch med goda vänner, som jag inte träffat på länge. 

Alltså känner jag på mig att jag skulle gilla en promenad och titta på den nypudrade staden. För visst "snöar" det. Eller "duggsnöar". Och det är rätt skönt, faktiskt. Snön ljusar upp landskap, stadsskap och sinne. 

Går planlöst och hamnar i Museiparken. Stenlabyrinten har ännu inte hamnat helt under snön. Läste i den bok som ligger på sängbordet (Sånt som händer, av Hans Olov Ohlson.) att ingenstans finns denna typ av labyrinter så talrikt som i Norrbottens skärgård. Det överraskar mig. Men jag medger att jag stött på dem lite här och där. Även på fastlandet. Den på bilden är dock en mer nutida skapelse. 

Traskar hemåt i tätnande trafik. Folk på väg hem från jobbet.

*****

Labyrinter är vanliga lite överallt.

Här kan du läsa mer om labyrinterna.

Och här finns ännu mer.