Nej - inte Skuld

 Vi har en liten tradition. Den innebär att vi en gång per år bestiger ett berg i närheten. Det finns en skogsväg uppför berget. Ganska brant och väckte minnen från vår vandringsvecka i Portugal i slutet av april.

Vägen går genom hemlighetsfull skog. Vacker och fantasieggande. Här bor nog trollen. Men vi har inget emot att träffa dem, om så skulle ske. Det var ju växlande molnighet och ibland alltså stark sol. Sådant undviker de ju.

Varför skulle vi hit, då? Jo, det här är ett ställe känt för sina vackra orkidéer. Såhär i slutet av maj är det bara en sort, som vaknat till liv efter vintern. Den är exklusiv. Den finns nämligen bara här i norr. Svealänningar och götalänningar göre sig ej besvär. 

Men oj vad vi fick spana. Vi hittade inte en enda. En f.d. kollega till Benke hade dagarna innan lagt ut bild på den lilla orkidén. 

 

Jag tyckte att det var lite tidigt på säsongen. Vi brukar vanligtvis träffa på den första veckan i juni. Så jag blev lite misstänksam på om hon hade tagit bilden i år, eller vid något annat tillfälle. 

Vi gick runt i det område där vi brukar träffa på dem, men det var tji. Tji ända tills vi gjorde en liten utvikning längre bort efter stigen. 

 - Oj - här är dom, sa Benke.

Plötsligt verkade det vimla av dem bland tuvorna. Hur många som helst. 

 

Där stod hon, Nornan, och lät sig beundras. En liten art, men oj så vacker.

Urd, Verdandi och Skuld. Vet inte vilken av nornorna det här var.

Nöjda efter en stund, återvände vi till bilen, och färden in till stan. 

*****