Så var jag då hemma igen. Miljöombyte är bra. I Sintra, ett par mil utanför Lissabon, levde vi bekymmerslöst. Inte såg vi en TV. Inte hörde vi på radion. Att koppla bort de ideliga nyhetsuppdateringarna som sköljer över en, när man är hemma, är bra för själen, tror jag.
Istället kunde vi, förutom vid långvandringarna, koppla av utanför husknuten där vi bodde. En kaffe, ett glas vin. Sitta och filosofera eller reflektera över dagens, eller morgondagens innehåll. Vårt tillhåll var en liten oas i en brant sluttning. Där hördes påfågel, koltrast, får på andra sidan dalen, och en uggla hoade ibland, när det blivit mörkt. Någon trafik hörde vi i stort sett aldrig. Vi fanns inte vid någon genomfartsled.
 |
| Vårt rum var välutrustat. Vattenkokare, kylskåp, uteplats, en vacker stenvägg bakom sängarna.. |
Här bodde vi, hela gruppen. Tjugoen personer - det var vad som rymdes här. Rum lite här och lite där i byggnader som satt ihop, eller låg separat, t.ex. längre ner i sluttningen. Vårt tillhåll var på mellannivån. Vi blev ompysslade av personalen, som var glad och trevlig. En finska äger stället. Ofta åtföljd av en gigantisk grand danois, som var väldigt högfärdig. Jo, den kunde komma fram och hälsa, men nöjde sig alltid med det. Bli kliad bakom öronen, eller omklappad - nä, det var inget att ha, enligt Bruno, som jag tror den hette. Katt, däremot var mycket sällskaplig och ville gärna bli omklappad och kliad på magen.
Casa do Valle var namnet på hotellet.
*****
2 kommentarer:
Som en hälsoresa för både kropp och själ. Och väldigt viktigt är det om man kan lämna tidens larm ett tag. Ger nya krafter och ny energi. Det ser fantastiskt fint ut. Och du var vältränad som inte fick träningsvärk😉. Vi lämnade tidens larm också några dagar och noll trafik, bara folk som promenerar och vandrar och själv fick jag lite ont i vaderna av att kliva upp- och nedför berg men bättre redan. Och tystnaden. Bara höra fågelsång och se småfåglar bosätta sig i holkarna. Och så grönt och friskt överallt. Och noll TV.
Kompisar smsade om livet i Uppsala så eländig dagens ungdom är, haha, jaja, de har aldrig firat där, bara tror på allt de ser på TV, även 95-åringar springer nedför Carolina Rediviva med mössan på, roligt är det med de gamla professorerna och mycket annat som forsränningen.
Men vi valde tystnaden och lugnet. Och friska luften.
Det verkar toppenhärligt där ni varit, undrar om fler ordnar resor dit?
Och vilken fin tid att vara där.
Ha det fortsatt bra.
@Monica
Det var ofta brant, både uppför och nerför. Då föredrar jag uppför.
Skicka en kommentar