.. ett franskt par att komma överens om tekniken med att köra spark. Det var i den blå norrbottensskymningen som de båda utrustade sig med varsin stötting och gled iväg ut på blankisen. Det gick sådär. Spark på blankis är inte den optimala träningsmetoden. Medarna spretade lite åt olika håll, vilket gjorde att sparken gled lite hit och dit.
Det gick sakta framåt. Men jag, som gick på sidan (det finns liksom gångbana längs kanterna), tog mig fram lika snabbt som de. Så på bästa skolfranska föreslog jag att damen i sällskapet skulle göra mig sällskap istället. Mannen försökte också, men tyckte det var roligare ute på själva banan. Det gick hyfsat en bit, men så kom vi fram till en sparkering, där jag föreslog att de skulle byta till en större spark. Så blev det, och då satte sig damen helt frankt på sitsen. Ekipaget blev tungt och stadigt och det bar iväg med ganska god fart vidare på fjärden.
Jag gick däremot iland och fortsatte in till stan.
*****
Dessa fransmän. Helt besatta av Norrland. Jag är med i flera fb-grupper med fransmän som antingen bor i Sverige -och gärna då i norr och lite som på 70-talet - eller vill hit för att bo och semestra en längre period och det är ett evigt prat om slädfärder, midnattsol, norrsken, ishotell, fjällvandringar och iglobyggande med övernattningar i 30 gradig kyla.
SvaraRaderaFör det mesta är det hela helt orealistiskt och jag undrar varifrån all denna fascination kommer - om det är någon film eller så som inspirerat. För det mesta lyckas de här boende fransmännen tagga ner sina landsmän, i synnerhet de som tänker köra hit i någon illa isolerad folkabuss från Frankrike i december och sova i sovsäck längs bergets fot till våren kommer.
Jag begriper det inte. Det är visserligen ett äventyrligt folk men nog har de överväldigande natur i sitt eget land så det räcker. Till och med Alper! Men bra för dig att du får träna din skolfranska:-)
@Monet
SvaraRaderaJa - de är så välkomna. ;-)