Jag kommer ju ihåg hur det var förr. Hur pappa satt en hel kväll, gärna tillsammans med någon släkting som gjorde samma sak. Man hjälpte varandra. Räknade och räknade ut. Och fyllde i olika blanketter hit och dit.
(En annan 'tradition' var också en kvällsuppgift för pappa. En gång per år räknade man ihop alla konsumkvitton, för att kunna begära återbäring. Ibland lånade han hem en räknemaskin från jobbet, vilket förstås underlättade. Men det fanns också kvällar utan den hjälpen.)
Ibland gav han sig också iväg till någon av flertalet deklarationsbyråer som inrättades och fungerade några veckor på orten i deklarationstider. Men då gällde det inte för att han ville ha råd, utan för att hjälpa andra rådsökande.
Visst är det enkelt nuförtiden. Samtidigt är det nästan lite kusligt hur Skatteverket har fått alla uppgifter. Men har man inget konstigt bagage, är det ju bara att tacka och ta emot.
Nu är det gjort. Bara att vänta på återbäringen.
*****
4 kommentarer:
Det var rena nöjet att räkna årets konsumkvitton. Undrar när det roliga försvann. Slutet på 60-talet kanske
@Gunnel
Det var en fråga jag inte klarar av att lista ut. Men nog var det länge sedan.
Kvittoräkningen försvann successivt under 70-talet (förutom i Forsbacka som höll ut till 2001).
https://www.arbetarbladet.se/2010-11-09/kunderna-minns-kvittorakningen
@Rexxie
Tack för forskningsinsatsen. 👍
Skicka en kommentar