måndag, maj 05, 2008

- Ja, vänta nu...

... du kanske vill veta mitt namn först, sade kunden, som började med att framföra sitt ärende liksom lite från fel ände.
- Nej det behövs inte. Jag har dig här på skärmen. Jag känner igen din röst, sade jag.
- Hm. Jaså? Men vi har inte talats vid förr.
- Nej inte i det här sammanhanget. Men du var min psykologilärare läsåret 1967-68.

Hon blev imponerad.

*****

Inga kommentarer: