Livet som skidåkare

Gårdagens solspäckade färd över toppar och genom dalar höll fullständigt på att ta musten ur oss. Därför var det nästan lite skönt att idag vakna till en något mer balanserad gråhet. Då kan man ta det lite lugnare. Mesa på under en lång frukost och filosofera över livet och dess finurligheter.

Solen försvinner mer och mer bakom ett grått täcke. Det är varmt. Alldelses för varmt för att vara nyttigt för skidåkare. Inte ens natten har orkat sänka temperaturen under noll.

Vi gör i alla fall en liten tur. Liten, verkligen. För när vi kommer ut i terrängen märker vi förfallet. Skidorna sjunker ner i bottenlös snö och att staka innebär att man blir stående med halvmeterkorta stavar och ser förvånad ut.

Riktigt så hemskt var det väl inte. Men det händer mer än en gång och fick oss att inskränka tänkta planer till en liten fikatur. Där satt vi mot en sten. Solen försökte, men vi kände även regndroppar. Inspirationen tryter och vi vänder hemåt rätt snabbt.

Nu är bastun avklarad. En öl på solig bro. Jo, nu kom den fram till slut. Middagsfri är jag också. Medresenärerna är ansvariga ikväll. Skönt. Det doftar redan gott från det lilla köket och hemlighetsmakeriet är stort.

Självporträtt av fotografen, med äpple och skidstav.

*****