Hur vill vi leva våra liv egentligen? Vart håller vi på att barka hän? (Kan man skriva så, eller är det bara "det" som kan barka hän?) Många frågetecken blev det.
När jag då och då läser igenom evenemangs- och nöjesannonserna, tappar jag bara lusten. "Nu släpps biljetterna till Tina Turners comeback. Globen 23 mars 2009." Visserligen ett fiktivt exempel. Men det finns många liknande. Halvårsvis i förväg, skall man bestämma om man vill gå på konsert en viss kväll. Hur klarar folk sådant? Jag gör det inte och kommer alltså inte iväg.
Att gå och längta efter något i framtiden kan vara förödande för livet fram till dess. För det första lär tiden gå fortare om man lever efter den principen. Att snabba på livet, är inget för mig. Snarare tvärtom. Jag vill sega ut på det så länge som möjligt. Inte har jag tråkigare för det.
Resebroschyrerna för nästa vinter är redan ute och rätt välbokade. När jag var ung kom de ut i september. Det gick bra det också.
Igår läste jag i DN om att "nu gäller det att raska på, annars kanske du blir utan". Det gällde julbordet. Det är snart fullbokat på vissa näringsställen.
Nå - Då får det vara för mig.
*****
Andra bloggar om: Bråttom, Flykt, Framtid, Lugn, Eftertanke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar