Evigt ung

Har jag inte använt den rubriken förr? Men det är väl inte så konstigt, eftersom den så bra beskriver mig. Ständigt blir jag påmind.

Och nu har det hänt igen.

Jag är snuvig. Lite lätt, sådär. Och det går i vågor. Nyser gör jag också. Flera gånger om dagen. Emellanåt får jag dessutom klåda i ögonen.

Visst! Redan i barndomen, närmare bestämt den totala solförmörkelsens år 1954, inledde jag min hösnuvekarriär. Vi hyrde hus i Mjöfjärden (alldeles i närheten av min nuvarande stugplats.), och jag hängde mest på bondgården intill och åkte hölass. Det var bärgningstid. Ingen visste då vad allergi var. Distrikstläkaren i Råneå skrev ut borsyrelösning att användas för att badda mina igenklibbade ögonlock på morgnarna. Det var inte mer med det.

Med åren har den där allergin klingat av mer och mer, vilket tydligen följer mönstret. Ju äldre man blir, desto mindre besvär. Så har det varit. Jag har numera bara nässpray och ögondroppar i "akutväskan" om behov uppstår, så att säga. Behovet uppstår bara under kort period i juli, då timotejen blommar. Och knappt ens då.

Men se nu har jag nya symptom. Månntro det är björken, som jag aldrig varit känslig för tidigare. Den frömjölar sig extremt mycket, och jag snörvlar och kliar.

Slutsats: Ny allergi - Ung på nytt.

Det växer väl bort.
Med åren.
Kan jag tro.

*****


Andra bloggar om: Evig ungdom, Fräschör, Persikohy