Den första delen av hans mäktiga romansvit på 6 volymer kom ut i Sverige i höstas och väckte stor uppståndelse. Men det är tydligen inget mot vad böckerna orsakar i Norge. Mer eller mindre skandal, verkar det som.
Och ändå skriver han, som han själv säger, bara om livet. Den här första delen "Min Kamp" bygger till stor del på honom själv och hans liv. - Men det är en roman, säger han.
Visserligen berättar han om människor han mött och människor han haft, eller har relationer till. Men de är aldrig namngivna.
- Är det bara de själva som känner igen sig, frågar jag över ett glas vin på Invit.
Vi gick dit tillsammans med honom och träffens arrangörer. De skulle bjuda honom på middag och han var glad att träffa oss efter 19 år, sedan vi senast träffades i Reykjavik.
- Ja, förmodligen, svarar han. Ingen annan än de själva kan peka ut någon direkt.
I Norge har drevet gått, och han besöker ogärna hemlandet sedan han flyttat till Malmö.
Bokens titel väcker förstås en del obehagliga associationer. Min kamp.
- Han hade sin kamp på ett högt och farligt plan. Jag har min kamp här nere, säger Karl-Ove och syftar på det vanliga livet. Det som levs varje stund, varje dag och lägger dag till dag.
- Och nu har jag blivit 40.
Kontakt återknuten. Det var trevligt.
Jag har själv ännu inte läst boken, men nu blir det nog snart dags för det.
*****
Har just läst den. Med stor behållning. Vill inte säga mycket mer än så.
SvaraRaderaLäste du "En tid för allt"? Också väl värd att lägga tid på. Tjock bok det med.
Mycket intressant författare!
Jag läste boken och delar av den var UNDERBAR! Ska nog läsa om den, tror jag.
SvaraRaderaFantastisk bok, den trollband mig.
SvaraRaderaVilken utlämnande berättelse och emotionell!!!
...gjorde inte ett smack att det var en tegelsten till formatet!
Men att du känner honom, det var trevligt att höra! Jag tycker att det var ett fantastiskt samtal, Kerstin Wixe är väldigt bra intervjuare! och Karl-Ove, vilken intelligent man. Han beskriver vardagen, all det där som vi till 90 % sysselsätter oss med, och det gör att man dras in i texten på något magiskt sätt. Som han sa, han drar in läsaren i rummet där något försiggår, beskriver detaljerna utan att göra analyser eller psykologiska tolkningar, det blir fantastiskt. Som Elisabet skriver är romanen ojämn, ibland lysande och sedan mindre bra. Han beskrev nu att det är hans metod, att bara skriva utan att tänka, helt ocensurerat, för att komma i kontakt med jaget, med stor närvaro. En stor författare!
SvaraRaderaAlla: Jag läste inledningen igår. Det ser lovande ut.
SvaraRadera