Jag vet inte hur mycket av Japans energi, som nu faller bort i och med att kärnkraftverk havererar.
Men det måste vara rätt mycket, eftersom elektriciteten ransoneras.
Ett kärnkraftverk byggs inte på en dag, eller ens ett år. En trasig reaktor är heller inte särskilt lättreparerad. Frågan är om det ens låter sig göra.
Nu håller kärnkraftkramare på att försöka skyla över farorna med det som händer. "Det är inte så mycket strålning, som kommer ut" och så vidare.
Men hur ska de skyla över att si och så många procent av elektriciteten försvinner i x antal år? Ska Tokyo ha elransonering till nya reaktorer byggs?
Finns det alternativa energikällor att ta till i en hast.
Sverige är en kärnkraftsnation. En stor del av vår energi kommer från farlig kärnkraft. I fjol klagades det mycket över att många av våra reaktorer stod stilla. På grund av fel, men också på grund av underhållsarbete. Vi fick elbrist, även om vi inte hade ransonering.
Låt säga att vi råkar ut för allvarligare tillbud och kärnkraftverk måste stänga. Är svensk allmänhet då beredd på att leva utan den energin. I åratal. Är industrin beredd om något sådant skulle hända.
Nej - Kärnkraft är stordrift. Stordrift passar inte i alla sammanhang.
Men förmodligen skakar vi bara av oss och tänker att "det får bara inte hända".
Så har de nog tänkt i Japan också.
*****
Andra bloggar om: Kärnkraft, Korttänkt
8 kommentarer:
Nej, de trasiga reaktorerna i Fukushima går inte att reparera. De är väck.
Japans 55 reaktorer har stått för 30% av energin.
Jag minns när vi hade elransonering senast -varannan lampa i T-banan tänd, och så - och folk tyckte det var helt underbart att känna att de kunde bidra genom att spara. De började prata med varann på gatan, stämningen var uppåt! Men det speglades förstås inte i tidningarna, där det skrevs om idel dysterhet.
Inte skall man väl behöva sparka på någon som redan ligger ned? Att kärnkraft är farligt tvivlar ingen på även om den stora mängden med energi hägrar för en del.
"... Även om man lyckas få kontroll över de havererade reaktorerna i Fukushima kommer det att ta lång tid innan händelseförloppet kan kartläggas. Arbetet med att demontera och sanera reaktorerna kommer att ta decennier.
– Det viktigaste är att få allt kylt, och kylningen måste fortsätta i tre till fem år innan naturlig avkylning kan räcka. Det är så pass mycket resteffekt i en reaktor, säger Lars Gunsell, kärnsäkerhetsexpert vid Strålsäkerhetsmyndigheten." Citat ur Ny Teknik.
Araneobloggens tidigare reflektioner om problematiken som uppstod i slutet på sextiotalet nära Stockholm finns här. Att det tar tre till fem år att kyla en reaktor stämmer.
Undrar om energihushållning kommer bli ett alltmer viktigt skolämne i framtiden? På så sätt kan energi motsvarande produktionen från åtskilliga kärnkraftverk frigöras på ett enkelt såväl miljövänligt sätt, vilket betyder att energibolagen till lika stora delar får se sina vinster gå upp i rök.
Jag hör också till de där mossbelupna aktivisterna som levde genom hela 70-och halva 80-talet med diskussioner, demonstrationer och dörrknackning. På senare år har man verkligen känt sej som ett skämmigt fossil.
Jag glädjer mej verkligen inte åt att få rätt i de farhågor som fanns då, för trettio år sen. Jag har hoppats att den här situationen aldrig skulle uppstå, men vetat att det gör den ju, förr eller senare.
Men jag har glatt mej åt de vindkraftsparker som har byggts här omkring de senaste åren. Mindre anläggningar som ligger utspritt är bara en av fördelarna med vindenergin. Det motsatta är en av kärnkraftens stora problem. Olyckor kan inträffa i vilken teknologisk verksamhet som helst. Följderna blir katastrofala och drabbar så hårt när något är uppbyggt som kärnkraftsproduktion är, även om man bortser från energislagets risker i sig.
Det är lattjo med kärnkraft! :)
ab: Jag undrar om den idealismen skulle gå att frammkalla igen.
Leif: Idén att ha energihushållning som skolämne är inte dum. De flesta unga (ja, även äldre) tror nog att ström i ledningarna bara finns där. Hur den uppkommer, tillverkas har de ingen aning om. De ser bara slutresultatet.
Jag förstår inte - men jag kommer att tänka på fiskpinnar. :)
Ingela: Precis. Jag tror heller inte på monsteranläggningar. Fram för fler vindkraftverk och andra smarta lösningar parallellt med undervisning i energihushållning.
Min idé om krisplikt är nog inte så tokig.
DMH: Kusligt lattjo.
Skicka en kommentar