Klassisk fredag

På en affärsresebyrå börjar det normalt att lugna ner sig under decembers andra halva. Det sker inte så många tjänsteresor, eller affärsresor.  Det har gällt i år också, vilket har gjort att vi har klarat oss på minibemanning.

Men så kom denna fredag, då kunderna plötsligt upptäckte att "Näe - jag måste nog iväg en gång till, till Shanghai", typ. Lägg därtill att Arlanda, vår största knutpunkt, plötsligt blev strömlöst under rusningstrafiken på fredagseftermiddagen, och att Luleå Airport (Den heter så töntigt nuförtiden) bombhotades.

Panik utbröt förstås. Inte i Luleå. Men alla stackare som plötsligt såg sig firandes fredagkväll ohemma, så att säga. Inga chips, ingen mysdress. Och paniken drabbar också oss,  vi som plötsligt befinner oss i eldlinjen, i fronten, med halvgråtande resenärer i telefonen och tidspress värdig den som en släppt handgranat kan orsaka om du inte kastat den långt nog.

Så där sitter man och kämpar med alternativ, och försöker i bästa stil vänligt säga till nästa kund, som ringer in medan man håller på med en annan, och som propsar på att komma först eftersom det är panik,  att h*n måste vänta på sin tur. Jag tycker de ska vara glada att de inte möts av en automatröst.

Hem kom jag så småningom, trots allt. Med bultande hjärta, sedan jag klarat en annan panikresa till Moskva på tisdag.

Nu sitter jag i soffan och väntar på fredagsunderhållningen.
Och då blir det resa av igen.

*****