Mellandagsjobb

Så blev det vardag igen. Därmed också jobb från åtta till fem. Personalstyrkan kraftigt decimerad förstås. Många vill vara lediga. Sedan har sjukdom och annat ställt till det.

På det kontor jag sitter är vi bara sju personer idag. De ska ta hand om de arbetsuppgifter som måste tas hand om. Det går, eftersom våra kunder (mest "yrkesresenärer") normalt också tar det rätt lugnt sådana här perioder. Normalt är vi 21 personer på det här kontoret.

Jag får börja med ensamkommande flyktingbarn, som ska föras från Stockholm till en av våra Norrbottenskommuner. Två unga grabbar möter en ny framtid. Förhoppningsvis blir den bra.

Glad göteborgare (De är oftast glada.) är nästa kund, som saknar bekräftelse för sin och sina kollegers resande. Det visar sig vara en felstavning i en mejladress som ställt till det. Fel och fel, förresten. Tänk om folk kunde stava sina namn som folk. Blir inte vi informerade om ohörbara krusiduller, så blir det som det blir och det kan i vissa fall ställa till det rejält. Det händer att resenärer blivit nekade ombordstigning på ett inbokat flygplan på grund av tjafs med namn. Man får inte åka internationellt med namn som misstämmer med det som står i passet. Den här gången var det en inrikesresa och då är det inte riktigt lika kinkigt.

Nästa kund är en man som ringer från Linköping och ska ordna resa för sig själv och en kollega till Luleå. Det är bara det att han samtidigt är ute i mellandagsrean och alltså ägnar endast halva sin uppmärksamhet åt mig och mina frågor. Frun står och pratar med honom bredvid. Jag säger bara grrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr.

Sådär går det på. Men det är väldigt lugnt. Snudd på tråkigt. Jag jobbar med lite annat. Uppdatering av hemsidan, lite uppföljning på personalfrågor ... Lite längre fikarast än vanligt kan jag också kosta på mig.

Monet undrade för ett tag sedan vad jag gör på dagarna.
 - Varför finns det resebyråer nu, när "alla" kan boka själva.
Förklaringen är ganska enkel. "Alla" kan inte, eller vill inte sköta sina reseangelägenheter på egen hand. I mitt fall, som bara handlar om tjänsteresor av en eller annan anledning, betyder det att vi endast jobbar med fasta kunder, som har avtal med oss. Det innebär att vi i så långt möjligt ska erbjuda det lägsta priset (Säg vilken annan kommersiell verksamhet som har den ledstjärnan!) för en resa från A till B, eller från A via B, C, D, till X med allt som hör till. Flyg, tåg, hotell, hyrbilar, visumfrågor, visumhantering (och ofta för icke svenska medborgare), i sällsynta fall båt eller färjetransporter. Detta ska vi göra med kundens bästa för ögonen. Vi ska också se till att storkunders resenärer håller sig till kundföretagets eller myndighetens eget resereglemente och förse företagsledningen med statistik för hur resandet går.

Naturligtvis är det också så att små företagskunder har nytta av oss genom att de får nyttja de storkundsavtal som vi som resebyrå har avtalat med diverse leverantörer.

Vi bevakar förstås också att våra resenärer kommer hem, när det trasslar på grund av oväder, strömlösa flygplatser med mera. Tänk bara på askmolnsproblematiken, som vi kämpade med några veckor våren 2010.

Så nog finns det att göra alltid.

Men idag var det alltså fridfullt. Inte samma tempo som vi är vana vid.
Det finns andra dagar.

*****