Sträck ut en hand

Man ska vara snäll med djuren. Året runt. Tyvärr är det många som tycker att allt i naturen är mer eller mindre äckligt. Och rädd ska man vara, för det mesta.

Jag förfäktar motsatsen, och upplever förmodligen mer än den genomsnittlige svensken. Mycket mer!

Se här vad som hände, när jag vid frukosten satt och tittade ut mot omgivningen. Plötsligt kände jag mig iakttagen. Från någon meters håll blev jag granskad av en liten blomfluga, som på blomflugors vis hovrade (stod fullkomligt stilla) med siktet inställt på mig. Jag stirrade förstås tillbaka och frågade efter anledningen till besöket.
 - Vad vill du då?
Medger att jag ibland talar med djur.

Något svar fick jag förstås inte men stirrandet avtog inte. Så jag sträckte varligt ut en hand. Visst - den var lite avvaktande i några sekunder. Hovrade lite närmare.
 - Kom får du smaka!
Jag vet att blomflugor ibland gillar att slicka i sig från huden. Vet inte om det är salt, eller något annat. Kanske sött. Jag är ju så'n.

Det blev rätt omedelbar kontakt. Den satte sig till ro, och jag kunde lugnt bära omkring den och ta mina bilder.

Vilken av de 340 arter av svenska blomflugor just detta är, vet jag inte. Men när jag får veta, uppdaterar jag.

Å'du ... Glöm de där små svarta sakerna som surrar omkring kring dina inomhusblommor och fruktfat. De är bananflugor!

På vintrarna kan man göra samma sak med, t.ex. grönsiskor.

*****