Ja, det är klart att ...

.. man kan ju inte låta bli en sådan här vacker dag, att göra en liten skärgårdstur. Tolv grader kallt, i stort sett vindstilla, och sol. Dessutom måndag. Det bör betyda att man 1) slipper stå i lång kö, och 2) får plats vid borden ute på ön. En söndag är det nästan hopplöst, om vädret är gynnsamt.

Vi hade tänkt gå en helt annan rutt idag. Men när vi såg att flaggan ute på ön var uppe, (Man ser den från stan om man är höksynt, som jag.) så ändrade vi oss. Flaggan i topp. Alltså öppet. Och det beror på att det är sportlov. Annars brukar det inte vara öppet på vardagarna.

Goda våfflor, gott kaffe. Vid våffeljärnet står en före detta, nu pensionerad kollega till Benke, tillika kurskamrat till mig under den period jag var arbetslös 2005-6, och stod under Trygghetsrådets (TRR) beskydd. Vi läste bl.a. affärsengelska tillsammans.
 - Hallå hårdingar, hörde vi honom ropa inifrån våffelbruket. Mår ni bra?
 - Jo, sa vi.
Hittar plats mot en skön solvägg, där vi blir sittande ett bra tag.

Men snart bär det av in mot stan igen. Man har ju en lunch att laga, innan det blir dags för nya äventyr.
*****