Tips för din egen vrå.

Har man inget annat för sig och disponerar sin tid alldeles som det faller sig, kan man ju gå och lära sig något om vår omvärld. Särskilt när man bor 300 meter från Vetenskapens Hus här i Luleå.

Lunchföreläsning, alltså.

Och vad fick jag lära mig? Jo, att jordens atmosfär, som vi kanske tycker känns rätt imponerande stor, egentligen är tunn som skalet på ett äpple, relativt sett. Hoppsan, tänkte jag. Det var inte mycket till "skal". Att den dessutom är på väg att blåsa ut i rymden via ett hål i magnetfältet här i norr, får ju det hela att låta rätt skrämmande. På fyra miljarder år har drygt hälften av all atmosfär försvunnit. Så de knappt fyra miljarderna år framåt i jordens historia, kommer att innebära slutet. De är bara att du förbereder dig.

Sedan kan vi alla glädjas åt det faktum att dammet stannar i hörnen, vilket beror på solvinden. Den kommer in via samma hål som atmosfären strömmar ut och rör om i jordens luft och skapar strömmar, eller virvlar. Virvlar är runda och kommer inte åt hörn. Så nu vet du var du ska städa. Det räcker med hörnen. Bra va?

Och jag har ju alltid glatt mig åt dammråttor. För då vet man ju var man har dammet.

Solvinden är också den som vi har att tacka norrskenet för. Att norrsken låter, har jag ibland fått höra. Min mamma påstod att hon som barn kunde halvligga mot sin sparkstötting utanför barndomshemmet i Kaisepakte och titta på norrsken. Helt klart lät det också om skenet. Men se ... Det gör det inte! Däremot är det en bieffekt av norrsken och, ja vad var det nu? Jag hängde inte med där, men det är något annat som låter - på grund av norrskenet.

Intressant.

Å'du!
Kom ihåg var du lärde dig det först. Ja, att bara städa i hörnorna, alltså.
*****