Ute vid stugan är allt lugnt. Inte så att det saknas sällskap. De första vi möter är Mia med Jack Russelterriern Vilda, som är en ny bekant. En lånehund. Eller snarare en daghund, eftersom riktiga matte är bortrest. Men vara ny bekant vill inte Vilda. Vi blir utskällda.

Andra har inte visat upp sig i verkligheten, utan bara lämnat spår. Älgar, renar, harar och sorkar. Det är fördelen med snö. Man ser vilka besök man haft. Tyvärr har någon av dem tagit för sig av en rönn också. En som vi gärna ville ha kvar.

Vi går lilla rundan. Inspekterar omgivningarna. Det är inte många stugor som är befolkade. Tre stycken om vi räknar in vår egen.

Nere vid havet ser vi den nedgående solens varma sken ute på öarna. Den här tiden på året får vi inte mycket av eftermiddagssol. Men vi har ju istället frukostljus. I kvadrat.

Nyårshelgen kan börja ...

*****