Så var "frostnätterna" över. Polisinspektör Erlendur lyckades reda ut trådarna. Visserligen var det krångligt och ibland lite rörigt, men ändå trevlig läsning. Något mellanspel mitt i boken hoppade jag nästan över, för det var just ett mellanspel - en paus - som berättade om något helt annat som inte hade med handlingen i boken att göra.
Och sedan undrar jag över bokens titel: Frostnätter.
Varför?
-----
Nu lämnar jag Island. Norrbottniskt blir nästa äventyr.
Där isarna råmar av Lundgren och Lundgren, två svägerskor, som jobbar ihop, bosatta i Kalix respektive Gällivare.
Boken handlar om ett försvinnande - en liten pojke - vars cykel hittas i skogen. Irene Thorsdotter jobbar på polisen i Kalix och blir inblandad i jobbet att utreda saken. Men det blir konflikter inom organisationen.
Andra händelser kommer till och arbetet sprider sig i östra Norrbotten.
Titeln tilltalar mig. Hos oss på Rånlandet lyssnar jag ofta på isarnas råmande på senhösten.
*****
Jag gillade både titeln och utseendet på boken.
SvaraRadera@ Gunnel
RaderaJo - hoppas innehållet håller samma klass. Hittills verkar det så.
Säger som Gunnel .., tycker verkligen om utseendet på bokomslaget på bok nr 2.
SvaraRaderaDen översta .., den ger mig precis motsatt känsla. Kanske är det typsnittet på författarens namn och färgerna? Nej, den skulle jag inte falla för, rent så där på en gång.
@ Elisabet
RaderaMen, Elisabet! Man ska inte döma hunden efter håren.
Nej, jag vet. Men med bokomslag gör jag ofta det :)
SvaraRadera@ Elisabet
RaderaOkej. Det får gå för den här gången. 😇