Tack och lov är innemiljön vackrare. Ja - då pratar jag inte inredning. Nej, den går helt i öststatsstil med gråbrun klädsel på de strama väntrumssofforna uppställda mot smutsgula väggar.
Det finaste är personalen! Duktiga, glada och vänliga så att man blir frisk bara av att få träffa dem. De verkade ha kul på jobbet. När jag låg på operationsbordet hörde jag hur det skämtades i rummet, och de inkluderade även mig. Trots detta, en enastående yrkesskicklighet och en fantastisk organisation. Heder åt dem.
*****
Blev opererad där 2007 och sedan inlagd i cirka 2 veckor. Utsikten från sjuksängen var en sprucken brandvägg (som jag tog som ett abstrakt konstverk i mitt omtöcknade tillstånd de första dagarna) - men som du säger var personalen den allra bästa. Jag hade till och med en sköterska som hette Benita precis som jag. Inte ofta det händer!
SvaraRadera@ Allmycke
SvaraRaderaDär ser man. Sprickor i väggen redan för 14 år sedan. Hm?
Vänlig (och professionell) personal, betyder hur mycket som helst! Så roligt att allt tycks ha gått bra!
SvaraRadera@ Elisabet
RaderaJovisst. Men snygg arkitektur skadar inte. Inte heller färgsättning på inredningen. Man kanske blir uppmuntrad.
1987 låg jag där i fyra mån, mesta tiden på Kir 1. Jättefin personal som gjorde allt de kunde och mer därtill för att man skulle må bra. Min man har också bra erfarenheter därifrån. ellem
SvaraRadera@ ellem
SvaraRaderaDå har vi samma erfarenhet.
Det där ser inte ett dugg bättre ut än stora stockholmsjukhuset Danderyd. Det ser beklämmande ut när man åker förbi på E18 men jag har bara goda minnen därifrån också. Mina två yngsta baen är födda där och det finns ett särskilt lyckoskimmer över byggnaderna just för den skull!
SvaraRaderaBarn förstås!
SvaraRadera@ Monet
SvaraRaderaJa, barnafödande ger ju lite glans åt huset, förstås. Positiva minnen.