.jpg)
Senioruniversitet är man ju inskriven vid från och med idag. Jag gick på föreläsning. Med fika i pausen.
Dagens program handlade om Rysland. Gudrun Persson, forskare, m.m. talade om Den ryska ledningens världssyn. Intressant i dagens läge. Det jag mest reagerade för, var att det i Ryslands historia finns flera paralleller till Putins visioner om ett stort imperium. Flera gånger har jag tagit upp frågan om mina egna historiska kunskaper, när det gäller 1800- och 1900-talet. Dit hann vi nämligen aldrig i skolan. Kanske var det för kontroversiellt. Andra världskriget fick vi aldrig lära oss något om, t.ex.
Jag kan inte gå in på allt vi fick höra på denna föreläsning. Det blir för omfattande. Men intressanta paralleller verkar också växa fram under landets ledning i nutid. Skrämmande.
*****
Intressant och alltid roligast att vara på plats och träffa andra att diskutera med. Har du valt ämne som historia eller kan du delta i flera?
SvaraRadera@ Monica
SvaraRaderaDet är så varierande program, så jag väljer vartefter tillfällena dyker upp.
Måste vara hur intressant som helst! Och denna Gudrun Persson är bra på att förklara, tycker jag.
SvaraRaderaSå intressant (och sorgligt på ett sätt) att du förklarar att du aldrig fått undervisning om de båda världskrigens historia. Det ger ju mig en förklaring till din hållning kring Putin, Ryssland och Ukraina som ju är helt annorlunda än min. Jag gick en ”gammaldags” klassisk latinlinje på gymnasiet där fokus var, förutom språken, i högsta grad på historia, religion och filosofi. Vi hade lärda män från Lund som verkligen såg till att vi förstod vår historia, både den samtida och äldre. Ett mantra var: lär av historien, den upprepar sig alltid. Med tillägget att det inte alltid behöver ske i exakt samma form eller vara igenkännligt från början.
SvaraRaderaDe båda världskrigens historia kan jag därför osedvanligt bra. Dels genom skolundervisningen, dels genom att jag är född under kriget och också haft pappa och farfar som varit stridspiloter som varit i hög grad närvarande i den svenska försvarsmakten under de här skeendena och också förmedlat detta inom familjen. Fortfarande har jag resonemang med min kristallklara 97-åriga mamma om likheter och upprepningar och tänkbara utgångar av dagens gräsliga konflikt i förhållande till hur det var då. (Och hon skulle aldrig kalla någon för Putte eller tro att det något hål i huvet eller hjärnkapacitet i form av valnötsstorlek - det hela ligger ju på en annan nivå än så).
Jag har också genom alla år, både som besökare och långvarigt bosatt i Europa lärt mig och levt med de båda senaste krigens fortsatta påverkan på de folk som berördes. Jag har också varit på alla invasionstränderna, vid skyttegravarna, på krigskyrkogårdar och vid monument och mängder med krigsmuseer och följt alla tv-sända minnesceremonier vid olika ”minnesdagar”. Detta existerar inte i Sverige - vi var inte med och har inga ”traditioner” för att minnas heller. Desto viktigare med de här kunniga historikerna och försvarsanalytikerna som nu framträder här hos oss och ger förklaringar och historieskrivningar som kan ge oss en bättre insikt i de för oss obegripliga världsbilder som råder hos dagens tyranniska diktatorer. Inte av en slump sänds nu också många dokumentärer om andra världskriget - Operation Barbarossa om Hitlers anfallskrig mot Ryssland på Svt t ex. Om du tittar på den ser du också många likheter med vad som händer idag. Hoppas du också kan fortsatt ta del av Gudrun Perssons kunskap!
@Monet
RaderaI folkskolan hann vi aldrig komma fram till ens 1800-talet. I realskolan började man om och alltså hann man inte fram på de tre åren heller. Gymnasiet innebar för mig Handelsgymnasium, språklig gren. Inte mycket historia där.
Givetvis har jag i vuxen ålder från olika källor lärt mig en hel del. Men inte allt, förstås.
Vi har ju alla olika bakgrund och incitament för att ta till oss och vidareutveckla vissa kunskaper. Du har dina fåglar t ex, och jag har, som ett kunskapsexempel, krigshistoria. Beror förstås på min officersfamiljsbakgrund men också i hög grad på min skolgång som verkligen var av den ”gammaldags” pluggskolesorten. Som latinstudent läser man dessutom om romerska härförare och olika fälttåg hela tiden och lär sig mycket om olika slag och erövringar och framförallt strategierna bakom - sådant som varit intressant att se i verkligheten under våra år i Provence t ex med alla romerska lämningar där. Att kunna stå framför Bayeux-tapeten och själv läsa och förstå de latinska texterna om hur slaget vid Hastings 1066 gick till förstärker också känslan av att ingenting är nytt under solen.
SvaraRaderaEn av de första romaner jag läste var ”På västfronten intet nytt” (går som nyinspelad, omtalad film på Netflix nu) och jag var ovanlig som flicka genom att jag läste alla Bigglesböckerna vid sidan av Kulla-Gulla. Hitlers värlsbild och hur den formades lärde jag mig senare genom ”Mein Kampf” - det är därför jag envist hävdar att man man måste tränga bakom de yttre skeendena för att få ett någorlunda begripligt svar på det obegripliga. Allt i enlighet med begreppet ”know your enemy”.
@Monet
RaderaPå västfronten intet nytt, läste vi i skolan.
Vill minnas att den ingick. Är ju en personlig krigsupplevelse typ ”Saving Private Ryan” från andra världskriget men ger ändå en bild av det som hände. Om ni läste den, så märkligt att ni inte fick med er mera, som du beskriver det, i vilket sammanhang den är skriven? Jaja, det är som det är…
SvaraRadera