söndag, november 13, 2022

Rädd för att få ...

.. kalla fingrar ...? Då är tranbärsplockning inget för dig. 

Men för oss. Varför vi gav oss iväg på en liten fotvandring till "vårt" ställe. En liten myr, eller sankmark som ligger i skogen, kanske en kilometer från stugan. Där har vi i stort sett varje år plockat tranbär. 

Det blir aldrig några mängder. Man blir, som sagt, rätt kall om fingrarna, eftersom det helst ska ha varit några frostnätter innan man plockar dem. Och frostnätter har varit mycket sällsynta den här hösten. Men vi hade ju snö i början på veckan, och att plocka tranbär under snö har vi varit med om. 

Dessutom brukar tranbären, på sin trådsmala men styva stjälk, gärna krypa ner i mossan, som de delar bostad med. Har mossan frusit så blir det till att peta och gräva lite för att få fram bären.

I år måste jag säga att utdelningen var kass. Det fanns mängder av tranbärsljung, men själva bären lyste mest med sin frånvaro. Nåja - är det exklusivitet man är ute efter, så är det. Vi planerar en bjudmiddag till helgen och där ska de ingå i förrätten. Såpass mycket fick vi trots allt ihop. 

Då var höstens skördearbete avslutat.

Vårt tranbärsställe

 *****

Inga kommentarer: