.. jag såg denna vy i min barndomsstad, tillika del av min ungdomsdito, var i maj 2012, då jag var i Kiruna på tjänsteresa. Jag har inga kvarvarande kopplingar med stan, annat än minnena från tiden där. Det blev nästan 12 år sammanlagt. Pappa var journalist och vi flyttade dit första gången 1950. Sedan blev det en mellanperiod i Luleå som efter sex år tog slut, då pappa fick chefsjobbet på redaktionen i Kiruna och flyttlasset gick norrut igen. Jag trivdes bra i stan. Det var lagom stort. På den tiden cirka 35000 invånare. Jag trivdes i skolan. Från klass 6 gick jag över till treårig realskola, som sedan byggdes på med handelsgymnasium.
De sista åren vi bodde kvar hade vi lägenhet på 9:e våningen, med stor balkong och helt ostörd utsikt mot hela fjällkedjan, där man såg vintersolen rosafärga Giebmegaisses (Kebnekaise) två toppar och vidare norrut mot fjällen kring Torneträsk.
Bilden visar en av gatorna i centrum den tidiga morgon då jag gick från mitt hotell och ner mot vårt kontor, som låg i backen nedanför det gröna huset längre bort i bild. Längs denna gata låg, förutom varuhuset Domus (bakom ryggen på mig) Gidlöws guldsmedsaffär och Landströms bok- och pappershandel i vackra trähus. Längre ner, i det gula huset, fanns affären Centrum, legendarisk ekiperingsaffär. Där köpte jag både realexamenskostym och när det var dags för studenten blev det ny kostym på samma affär. Företaget finns kvar och har nu flyttat till Kirunas nya centrum.
I det gröna huset låg en av biograferna i stan. Palladium. Där såg jag bl.a. Beatlesfilmen Help. Dit fick man också gå med mamma, när man var liten, för att se så kallade Husmodersfilmer. Som jag kommer ihåg det var de korta "reklamfilmer" i strid ström.Reklamen för Sajp tejp tyckte jag var roligast. Fri entré. I detta hus inrymdes även en legendarisk fotografs studio. Borg Mesch hette han. Han dokumenterade stans historia från de första åren när gruvnäringen tog fart. Här kan du se en del.
Det är tråkigt att stan försvinner. Alla dessa byggnader rivs nu. En del av dem har flyttats till andra delar av stan. Och det känns.
Det rör förstås upp mer känslor hos dem som bott där längre och fortfarande bor kvar. Här ett inslag från SVT Norrbotten, där en man visar delar av samma vy som den ovan.
Utvecklingen framskrider.
*****
Du minns säkert att jag berättat om min farmors pappa Bengt Lundgren som var Hjalmar Lundbohms närmaste man och fullt ut delaktig i Kirunas uppbyggnad i början av förra sekelskiftet. Det hus som byggdes åt honom och hans familj kallades Ingenjörsvillan och tillhör ett av de kulturmärkta hus som flyttats från det gamla Bolagsområdet till nya Kiruna. Där växte min farmor upp och det känns jätteroligt att huset fortfarande bevarats och tydligen också nu renoverats pietetsfullt!
SvaraRaderaDet är väldigt märkligt det som sker och sorgligt också. Tänker på "min" stad Uppsala, där jag gick i skolan, studerade och fick toppenjobb hos de bästa forskare, vi glömmer aldrig varandra i de teamen och har kontakt fast jag bott i Stockholm i 41 år, om den skulle försvinna eller flyttas delvis och byggas nytt, all historia och vackert som söndras, nej den tanken går inte att tänka klart. Alla långpromenader och alla milslånga cykelturer, all kultur, OD, roliga caféer, livligt studentliv som pågår långt upp i åren med gemenskap. Vackra kvarter och vackra hus.
SvaraRaderaTack för att du berättar om "din" stad.
@ Monet
SvaraRaderaTack och lov har en hel del hus flyttats. De vackra träkåkarna som kallades "Bläckhornen" får nytt liv på ny plats i stan. Nu planeras ju för att flytta kyrkan också. Hur det ska gå till övergår mitt förstånd, så stor som den byggnaden är. Men ... det ska tydligen gå.
@ Monica
SvaraRaderaMen är det inte så att Sala silvergruva börjar äta sig närmare och närmare Uppsala?
Så se upp!
;-)
Hela Svea rikes skattkammare, nej den vill de ha för sig själva🙂och de städerna är som natt och dag men finns ju utrymme att utvidga. Alltid tyckt att Uppsala skulle vara huvudstad rent geografiskt, även historiskt och vilka möjligheter som finns runt om. Stockholm är avskärmat åt alla håll med sina broar, öar och vatten. I princip bara en väg in och en ut. Och måste växa fast det finns ingen plats till det.
SvaraRadera@ Monica
SvaraRaderaMen Dannemora då?
Ja det kan bli stort men behöver nog inte de orterna eller staden. Fast som det är ny byggs ju nästan Stockholm ihop med Uppsala. Lite ensidigt.
SvaraRaderaTittade på en del filmklipp nu och hörde intervjuer. Skillnad om folk flyttar frivilligt och husen lämnas till någon annan men att få familjehus, affärer och familjeföretag som funnits hos dem i hundra år jämnade med marken är ju lite av krig. Och enligt dem förhandlas det om de ska få fortsätta i nya centrum med något men inga svar.
SvaraRaderaSå många minnen, så mycket nostalgi! Borg Mesch - real- , student- och bröllopsfoton. Mjukglass m chokladsås på Tempo …
SvaraRaderaFörsta barnförbjudna filmerna på Palla. Till skillnad från dig har jag ju kopplingar kvar och har alltid rest upp regelbundet. Efter att vi slutade jobba har vi åkt upp minst två gånger per år, och visst har det varit ”intressant” (hittar inget riktigt passande ord) de senaste gångerna, men - ack- så ledsamt. I somras besökte vi Centrum och fick en lång pratstund med ägaren. Han hade mycket att berätta när han hörde attribut inte var turister.
Edit: … hörde att vi inte var turister.
SvaraRadera@Thalassa
SvaraRaderaÄven om jag inte har liknande kopplingar som du, är minnena många. Kanske lägger man på sig minnen av erfarenheter från barn- och tonårstid mer än från yrkeslivet.
Ja, nog känns det som om de minnena är väldigt starka, många o tydliga. Jag lämnade ju också stan efter studenten och blev en besökare. Det var en trygg uppväxt i en bra stad.
SvaraRadera