Höst

*****

Stockholmskomplexet - Igen

Barnens rätt i samhället, BRIS, ska nu göras om. Hittills har 600 personer jobbat idéellt i verksamheten, spridda över hela landet (på sex-sju orter, om jag inte minns fel).

Barnen som ringer in har hamnat hos "vanliga människor" som lyssnat. Kanske med samma dialekt som en själv. Kanske ger det större trygghet.

Nu ska det i vanlig ordning centraliseras och göras om. 300 personer ska sitta i Stockholm (världens absoluta centrum, tydligen, med fantastiska möjligheter till bostäder och utomordentliga pendlingsmöjligheter) och vara anställda.

Sanna mina ord - Snart läggs det ut på privat entreprenad också. Skattbetalarna finansierar. Vinsterna till Jersey.

*****

Komplett

Ett storverk är klart. Nu i höst har sista (och första) delen av projektet "Norrbottens Flora" kommit ut.

Sammanlagt 1300 sidor om växter, i de tre delarna. För ett par år sedan dök del II och del III upp. Den förstnämnda är huvudboken med alla växter och fyndplatser i Norrbotten (Landskapet, inte länet.). Del III innehåller 200 sidor norrbottniska fibblor(!!!), och del I, som kommit sist beskriver, på 300 sidor, färdvägar och tips på utflyktsmål för att se rariteterna.

Ett standardverk för alla som vill veta något om vår flora. Får alltså inte saknas i något hushåll.

*****

Strövtåg i Kroatien II

Jag är ingen badkruka. Men jag är inte heller någon strand- och soldyrkare. Visst kan jag slå mig ner på en solig strand för att njuta av värmen och det sköna vattnet. Men jag sitter lika gärna i skuggan.

Att tillbringa en hel dag på stranden är alltså inget för mig. Om jag inte får vandra längs den, förstås.
Vi bodde i Biograd na Moru på den Kroatiska kusten. En halvtimme söder om Zadar. Vår lilla stad har 6000 invånare och är inte någon utpräglad badort. Stränder finns. Långa steniga, eller egentlligen kalkgrusiga stränder. De har en fördel. Man får inte sand överallt bara för att man slagit sig ner en stund. Inte heller får man sand i ögonen om det skulle komma en vindpust. Det är sympatiskt, tycker jag.

Vi vandrade dagligen längs dessa stränder. Mellan byar. Stannade till på något kafé, och sedan vidare. Ibland får man lämna stranden och gå upp i någon by för att komma vidare.

Så här års är det förstås inte särskilt mycket pigg växtlighet. Det mesta ligger uttorkat. Men ett par typiska höstväxter stod i blom. Cyklamen och det jag kallar Tidlösa (Höstkrokus???) syntes här och där i strandbrinkarna. I övrigt taggigt och torrt. Men jag kunde se att våren förmodligen skulle lysa gul av ginst. Överallt såg jag dem.

Krukväxt hemma - Vild här!

Tidlösa. Eller heter den Höstkrokus?
 

*****

Höstmorgon

Nattens dimmor håller på att ge upp. Solstråk över viken, där sälarna vilar på sitt grund. En flock storskrakar sveper snabbt och lågt över det lugna vattnet.

Älghundsskall i fjärran.

*****

Vad hittade jag på . . .

. . när datorn trilskades så här en fredagkväll i slutet av september.

Tjaa - Jag rengjorde en av ugnarna. Nå't ska man ju göra.

Jättekul fredagsmys!

*****

Datorn har fått . . .

. . stora  knäppen.  Först en vit rand tvärs över skärmen. Och nu har markören tjurat ihop i ett hörn och vägrar samarbeta.
Mobilen verkar bli helgens alternativ. Lite jobbigt blir det.

Uppdatering: Markören har vaknat till igen. Puh!

*****

Strövtåg i Kroatien I

Vi besökte nationalparken Plitvice i mellersta Kroatien. Det är den äldsta av landets många nationalparker och enligt vår guide den mest ursprungliga och vilda.

Detta naturområde skiljer sig från en svensk nationalpark på många sätt. Här har man etablerade entréer med stora anläggningar för besökare. Att gå in i parken kostar motsvarande 120 kronor. Busslaster med folk mer eller mindre köade för att komma in genom spärrarna. Jag blev lite skeptisk. Skulle detta vara den "vildaste" och mest ursprungliga... ? Hur såg då de andra parkerna i landet ut?

Nåja - Det var vackert och vilt. Området är mest känt för sina spektakulära vattenfall. Men intrycket förtogs förstås av att det var så mycket folk överallt. Den vandring vi gjorde tog tre timmar på spångade vägar, där man ibland fick tränga sig förbi människor som stod ivägen. Vi mötte par som drog barnvagn, farbröder i badskor och tanter med parasoll.

Trots allt värt ett besök.

*****

Afrikansk explosion

Star for life är en "organisation" som arbetar för utbildning och forskning kring HIV och aids i Sydafrika, Namibia och Sri lanka.

De startade idag sin Sverigeturné i Luleå med en färgsprakande musikfest på Kulturens Hus. Livsglädje, bra musik, dans och mycket humor.

Missa inte tillfället när de kommer till din stad. På varje plats de besöker samarbetar de med de lokala skolorna som bildar gigantisk kör. Mäktigt. The Moniker som gästartist. Triple and Touch.

Allt från afrikansk folkmusik, till Sting och ett medley på den Sydafrikanska nationalsången parad med Du gamla du fria. Fullsatt i salongen och hög stämning.

*****
Läs mer om Star for life.

Ungefär 17865 . . .

. . gånger mer angeläget än Svenska Hollywoodmonster i någon skräpkanal: DOX igår, tisdag. Om mobbade barn i USA.
Sevärt. Finns på SVT Play.
*****

Marknadskraftlöshet

Ett för mig anonymt företag, Panaxia, har kastat in handduken. Krigsrubrikerna hörs över landet.

Det verkar vara en samhällsbärande verksamhet. Handeln håller på att krokna och bankomaterna kommer att vara tomma på sina håll. Panaxia tycks ansvara för att pengar forslas hit och dit mellan olika platser.

Företaget är privat, och verkar inte ha någon konkurrens. Nu pratas det om att staten måste ta över.

Så utmärkt bra fungerar tydligen de heliga marknadskrafterna, när de ska ha hand om samhällsfunktioner.

*****

Service

Har man varit borta en vecka samlas en del post. Idag levererades den i klump istället för att fylla lådan utanför dörren under bortovaron.
Snyggt, eller hur?

Och varför bilden inte går att vända rätt, har jag ingen som helst förklaring till.

***** 

Innovativt

Fiffig energilösning för en trafiksignal, eller hur? Fungerar utmärkt i Kroatien och förmodligen här i norr sommartid.

Något att ta efter.

*****

En sväng till Rånlandet

Åker en sväng till stugan i skogen vid havet, för att titta till. Det var bara en halv plusgrad här i Luleå i natt, så jag var rädd att växtligheten frusit. Inget att göra åt, i och för sig, men ändå vill man veta.

Men det syntes inget spår av frost och en koll av minimitemperaturen under vår utlandsvistelse, berättar att det inte varit kallare än +2.

Däremot kan man nog ana att vädret här hemma varit sämre än vid Medelhavskusten. Regnmätaren höll på att nästan svämma över. Mätaren går till 36 mm, och någon millimeter till var det nog i praktiken.

En sak som förvånade mig var att svalorna fortsätter att flyga här i norr. Normalt brukar de flytta söderut i slutet av augusti. Det finns till och med ett "officiellt" flyttdatum på vissa håll. 25 augusti.

Men det struntar våra svalor i. Hur är det hos dig?



Två monster stod vid vägkanten inne i byn. Ett par präktiga kalkoner. Vita! Måste vara någon speciell sort. Fina, vet jag inte. Men sällsynta.

*****

Tre timmar och tio minuter

Så har jag nosat på ett för mig, nytt land. Kroatien. En vecka av lättja och iakttagande, blandat, och ännu osorterat.

Men en angenäm upplevelse i stort. Främst som en sommarersättning. Äntligen shortsväder varje dag. Som om det betydde något. Men jag måste erkänna att det gör det.

Massor av bilder att gå igenom; kanske bearbeta med beskärning, eller helt enkelt kasta.

Jag lär återkomma med fler ögonblicksbilder här på bloggen. Från ett land något västligare än Luleå, och bara dryga tre timmar bort.

*****

Hemåt

Kylig septemberkväll efter en dag med höstig medelhavskänsla. Hög och klar luft efter nattens brakande åska. Solen har varit extra stark.

Vi äter middag på en av de många så kallade Konoba-restaurangerna, som finns här. Fantastisk god mat. Allt med strävan att vara närproducerat och så långt möjligt ekologiskt. Efterlyser samma koncept i större utsträckning även hemma i Sverige. Här är man stolt över sina mattraditioner. Hemma kan man knappt finna en restaurang som serverar till exempel renkött. Eller varsamt stekt sik.

Alla är så vänliga och serviceinriktade här. Det blir omedelbar kontakt med restaurangpersonalen.

Så går vi hem mot hotellet. Femton grader känns betydligt kallare.

Säger god natt. Laku noc^.

*****
. . . från mobilen

Vill inte vara med på bild

Ett helt enormt åskväder drar nu in över staden.

Trots att jag tog minst 200 bilder fanns inte ett spår av blixt.

Och nu gick strömmen.

*****

. . . från mobilen

Ingenting

Sovmorgon ända till kvart över åtta. Dagen är varm, men molnig. Solen vill hela tiden bryta igenom. Vi beslutar oss för en riktig slappardag.

Så nu har vi släpat sandalerna i marken längs stränderna norr om stan. Hittade en litet kaffeställe som åstadkom en utmärkt cappucino. Typiskt oturistiskt. En äldre dam av tantmodell satt och surrade över en öl mitt på blanka förmiddagen tillsammans med en annan kvinna. I ett hörn satt den vänliga värdinnan med två lokisar och pratade. Om vad vet jag inte.

Vi kryssade vidare genom olivlundar, där frukterna precis börjar ändra färg och mogna. Kom så småningom till en liten charmig by, där vi studerade ett lugnt folkliv. Rent sömnigt såhär i säsongsslutet.

Återtåg till vårt hotell. Kort stopp och vidare på nya öden och äventyr. En perfekt lasagne på ett bakgatshak, som vanligt serverat med värme. Och då menar jag inte bara maten.

Nu har sulorna bränt någon dryg mil, minst, och vi drar oss tillbaka till vår egen terass med varsin bok. Kanske blir det en slummer också.

*****

. . . från mobilen

Lång dag

 

 

Uppe med tuppen. Tretimmarsfärd till Kroatiens äldsta och vackraste nationalpark. Inte liknar den någon av våra. Det är lite mer Disneyland över den här, trots att den av UNESCO listas som ett världsnaturarv.

Otroligt mycket folk. Parken räknade för ett tag sedan sin miljonte besökare detta år. 

Det finns inget som betyder strapatser. Här möter man små tanter i nätta tygskor på de steniga stigarna. Här möter man också små rundmagade tyska herrar. Mer en park än en nationaldito, alltså.

Fantastiska scenerier. Otroliga vattenfall utför kalkklipporna. Vild cyklamen blommande i backarna och täta bokskogar.

Vår vandring tar tre timmar. Ingen paus, men en avslutade lunch med kroatisk husmanskost innan det bär av "hemåt" igen.

Möra tar vi igen oss på vår lyxiga terass och njuter solnedgång och måne i ny över den närmsta ön.

*****

. . . från mobilen

Första riktiga . . .

. . dagen här på  den Kroatiska kusten.

Skönt klimat. Inte bara meteorologiskt. 

Det mänskliga klimatet verkar också gynnsamt. Så mycken glädje och vänlighet som servicemänniskor visar är mera sällsynt hemma i Sverige.

Och inte bara i yrkesrollen. I morse träffade vi en servitris från hotellrestaurangen i en gränd på stan som glädjestrålande hälsade på oss när vi möttes.

Det verkar vara samma oförstörda stämning som man fann i Grekland för 15-20 år sedan.

Det som jag också reagerar över är att små barn här, verkar ta ett större ansvar här än hemma. På gott och ont. 

Och ansvaret gäller dem själva. De verkar mogna i sina beslut och sitt beteende, trots småbarnsålder. Curlingföräldrar verkar inte finnas här.

Men kärleken till ungar är det inget fel på.

*****

. . . från mobilen