Kulturnatten

Herregud! 

Var ska jag börja?

Hur ska jag orka!?

Nä - jag åker till stugan istället, tror jag.

*****

Det finns få saker ...

.. som kan reta mig så, som trafikvildar. Då menar jag nödvändigtvis inte bilister, som i alla fall till relativt stor del följer vedertagna trafikregler.

Nej - jag tänker på vildar på cykel, mopeder, vespor och nu mer och mer aktuella sparkcykelåkare. Snart vågar man inte vara gångtrafikant längre. Vet inte om Luleå är särskilt utsatt, men ibland börjar jag tro det.

Idag kom en vespa i full karriär på vänster sida av gatan på trottoaren utanför vårt hus! Hade jag i samma ögonblick stigit ut från vår port, hade jag legat på akuten nu. Från vår port kommer rätt ofta gamla människor med rullator.

Jag har själv ställt ut en fot i samma ögonblick som en cyklist kommit susande cirka en meter utanför väggen. Hade jag varit en hundradels sekund snabbare hade vi båda åkt i backen.

Samma gäller från vår garageutfart. Man har ingen sikt på den trottoar man måste köra över utanför garageporten förrän man försiktigt stuckit hela bilnosen och lite till utanför. Man håller andan varje gång man kör ut där. (Se exemplet med vespafallet ovan!)

Tack och lov har vi ännu inga hyrsparkcyklar här i stan. Jag har sett dem i Stockholm. Och trots att jag inte är där så ofta, har jag hunnit reagera över hur de far fram, totalt omedvetna om att det finns andra sorters trafikanter. Totalt utan respekt för trafikregler, rödljus med mera. Hörde häromdagen att sparkcyklarna har förbjudits i vissa europeiska storstäder. Bra!

Här i stan har jag sett enstaka och förmodligen egenägda varianter. Naturligtvis på gågatan, där skyltningen klart säger ifrån: Cykling ska ske på gåendes villkor. Led gärna cykeln.

Det skiter de flesta högaktningsfullt i.

Vad är det för fel i huvudet på dessa trafikanter?
Hur är det i din stad?

*****

Edie - filmtips

Att vid 83 års ålder komma på att man inte levt ett fullödigt liv. Något saknas. I botten ett misslyckat äktenskap, som hon inte tagit sig ur. Maken dör. Och nu ska livet så att säga repareras.

Det är grunden för den engelska filmen Edie, som jag sett på Folkets bio Royal ikväll.

Vackra bilder. Nära bilder. Bilder från de skotska högländerna, där Edie kämpar för att fullfärdiga sitt liv genom att bestiga det berg, som hon och hennes far en gång skulle göra, men som aldrig blev av.

Se den!

*****

En runda ...

Södra hamnpromenaden.
(Bilden oskarp, men det struntar jag i.)

.. runt innerstan på det jag kallar silhuettleden. Den fina promenadsträcka som går längs centrumhalvöns stränder. Det blir närmare 6 kilometer.

Idag i strålande sol och frisk höstluft. Vindstilla. Blanka fjärdar. Ännu inga höstfärger att tala om, förutom att rönnbären lyser röda.

 Jag ser folk som, liksom jag, promenerar, eller är ute med hunden. En man står och fiskar abborre vid en av de stenigare stränderna. Någon sitter och solar.

När jag kommer runt på norra hamnsidan, ser jag plötsligt en dam komma från teaterhuset i morgonrock, som hon lägger ifrån sig på kajkanten och klättrar ner i vattnet för en simtur. Det är en av våra mera kända skådespelerskor, hon som sjunger så gudomligt bra, att jag alltid undrat varför hon inte är mera känd. Det ser kallt ut. Hennes kolleger står uppe på den övre balustraden och hejar på henne.

Så går det till här i stan.

Detta måste vara stans största rönn.

*****

Kan man ha ...

.. något somhelst förtroende för brittiska politiker, när man hör hur de uppträder i parlamentet? Jag tycker det liknar ..... ja, jag vet inte vad, för jag har aldrig varit i sammanhang med uppföranden från vuxna människor som liknar de brittiska politikernas.

Det handlar för närvarande om Brexit. Men ibland går de ju an sådär även i andra sammanhang. Begreppet "polsk riksdag" bleknar. Låt oss enas om att "brittiskt dårhus" är en bättre benämning på politiskt kaos.

Jag är så less.

*****

Tisdag i september

Eftermiddagsfika på balkongen i stan, efter en rätt aktiv förmiddag. Träning. Lunch med kompis. Storköp på Coop Konsum med inlösen av värdecheck och pensionärsrabatt. 160 kronor för varor för cirka 500. Inte så pjåkigt.

Blåbärsbulla smakar bra till Nordegren&Epstein i P1. Utsikt mot kumquatbusken med rekordliten skörd av rekordstora frukter.


















*****

Inte finns det väl ...

.. något att berätta idag, va? Strilande regn. I stan. Har knappt varit utanför dörren. Jo, en sväng på apoteket och på Clas Ohlson. Köpte värmeljus och inköpslisteblock.
 - Gubbmedlem, frågade den unge kassören.
 - Jo, sa jag. Men sa du "gubbmedlem"?
 - Nä, sa han. Klubbmedlem.
 - Ja, ja - vilket som, sa jag.
Vi skrattade.

Sedan gick jag de 200 meterna hem till en kopp kaffe med blåbärsbulle och fortsatte med DN:s söndagskryss, som den här veckan var en ovanligt svår nöt. Jösses vilka kringelikrokledtrådar. Man får tänka minst elva gånger innan man förstår vad som menas. "Försmå för små". (???) Till slut slog jag till med "BLÄ". Vi får se om det håller. Ibland råkar ett ord bli till automatiskt i och med korsande ord och då händer det att man ändå inte förstår lösningen. Nu funderar jag på ledordet "prepareringsarbeten". Börjar på ä och är tio bokstäver. Slutar på ..nden. Några förslag?

Ja, det var väl det. Förutom tvätten, förstås.

Jo - ute regnar det. VMA-signal och Hemglass tutar.

*****

September

Sommarvarmt även om solen lyser med sin frånvaro, trots SMHI:s löften för "hela norra Norrland".

Men nog känns det lite höst ändå. Om inte annat börjar ju kvällarna bli mörkare. Å andra sidan börjar norrskensbilderna dyka upp i instagramflödet. Själv har jag inte råkat se det i verkliga livet än, den här säsongen.

Jag har fullt upp med att försöka utröna vart den här sommaren tog vägen. För fort försvann den. Det är ett som är säkert. Om nu inte september kan reparera förtroendet för årstiden.

Ännu flyger ju exempelvis fjärilar. Oftast sommarens andra generation. Sorgmanteln visar upp sin uppnästa profil, förmodligen stolt över sin snygga ovansida i djupt vinrött till svart och med en ram av gult med blå fläckar. Det ville inte just denna individ visa upp, utan satt envist kvar, tillsluten.

September.

*****

Reagera!

Regeringen vill införa en bankskatt för att bl.a. finansiera försvarets nya satsning.

 Bankerna gråååååter i förtvivlan och säger att det kommer att drabba privatkunderna. Jo, för de 112 miljarder kronor som blev storbankernas vinst 2018, kan man ju inte dela med sig av. Nej huga! Det skulle ju drabba ägarna.

Är det inte dags för ett antibankuppror snart?

*****

Otur

Det var precis när jag lade mig på soffan för en eftermiddagslur, efter svettig slyröjning, som jag kom på att det skulle vara gott med kantareller till kvällens rödingmiddag.

Så det var bara att stiga upp och gå ut och hämta.

*****

Så tog den andra ...

.. dagliljan vid. Tidigt blommade den gula varianten. Sedan har det varit rätt tomt på den fronten. Dagliljefronten, alltså. Den här sensommarblommande sorten är alltså välkommen.

Vad sorten heter vet jag inte. Du kanske kan bidra?

*****

Full fart ...

.. på stan, så fort regnandet gav upp. Den traditionsenliga, internationella matmarknaden har dukat upp längs Storgatan för, jag vet inte vilken gång i ordningen. Populärt bland luleborna. Och enligt uppgift mycket uppskattat av matkreatörerna också.

Vi har dock beslutat åka till stugan. Imorgon vankas arbetsdag i samfälligheten.

*****

Inte är det särskilt kul ...

.. att slå upp sitt nya pass. Hoppas jag slipper visa det. Vill ju inte skrämma passkontrol-lanten.


*****

Lite knapert

Det var värst vilka bryderier mina botaniska utmaningar verkar ha skapat. Jag trodde det skulle vara relativt lätt.

Men här är nu resultatet till utmaning nr 2.

1. Dvärgbjörk
2. Hönsbär och gråvide
3. Fjälltolta
4. Gullbräcka
5. Revlummer
6. Fjällgentiana

Så var det.

Segrare blir alltså ...

Båthuspernilla 

Hon prickade in två rätt.

Någon Cikoria förekom inte. Men jag förstår att Elisabet gärna hade sett det. Hon får däremot ett halvt rätt för "nån slags gentiana".

Lena var nära. Hon får 1½ rätt. Misstog revlummer för fjällummer. De är rätt lika, men, men ...

*****

Jag tror ...

.. jag avvaktar med promenaden.

*****

Hemma igen

Vips, så var man hemma i stan igen. Som om ingenting hänt. Mer än närmare sju timmar på väg, förstås. Inklusive två pauser. Den första i Puoltikasvaara. Där finns nämligen ett kafé, som vi sällan bara åker förbi. Det känns som att vi måste göra ett traditionsenligt stopp där varje gång, om det nu är öppet, när vi passerar.

Puoltikasvaara är en liten by, mer eller mindre hopvuxen med byn Skaulo, mellan Kiruna och Gällivare. Men de två byarna verkar väldigt aktiva och företagsamma. I Poultikasvaara bor 169 personer. Skaulo är något mindre.

Idag blev det goda panini med salami och brieost för vår del. Och vi kunde inte låta bli att köpa med oss blåbärsbulla och kärleksmums från deras välsorterade konditoridisk. Den disken verkar helt osannolik, när man tänker på var den är belägen. I en liten skogsby med stora ödemarker runtomkring.

Ett stopp till blev det. Vid polcirkeln. I byn Naisheden. Där finns ett värdshus, som fick servera oss kaffe och kanelbulle.

Sedan raka spåret hem.

Jag hade gärna stannat fler dagar i Björkliden, som var vår bas. Det får väl bli nästa gång. 

*****

Ny utmaning (Uppdaterat)

Jag ger väl dig en utmaning till att fundera på. Vad har vi här?

*****

Uppdatering: Här finns resultatet.

Ny dag - ny dal

Idag blev vi lite lata, eller bekväma kanske man skulle kalla det. Funderingar på toppbestigning förekom ett tag under frukosten.

Men det blev den närmaste dalen som blev målet. Gohpasvággi. En högfjällsdal. Det blev alltså strängt uppåt. Mot 800-metersnivån. Men det var värt varenda steg.

Sol och värme. Vackra omgivningar. Vad kan man mer begära.

Dagen avslutas med god mat på restaurang Lapporten, som gör skäl för sitt namn. Utsikten från den grillade laxen och champagnesorbeten är hänförande.

*****

Världen! Vi har ett resultat.

Inte var det många som vågade sig på utmaningen från igår, där det gällde att arta ett antal växter.  Bara två personer ägde det modet.

Och en av dem blev vinnare. Nämligen Anneli S. från Uppsala.

Hon prickade alla rätt.
Det var alltså ormrot, kvanne, daggkåpa med uppstickande fjälldunört, och på sista bilden dvärgvide med sina röda frökapslar.

Grattis Anneli!

*****

Minnenas dal

Min barndoms fjälldal. Så skulle man kunna kalla den dalgång vi vandrade idag. Gátterjóhkkas dal, som går från Katterjåkk (känd meteoroligisk station) till sjön Gátterjavri. Oändligt många skidturer, och lika många promenader har jag gjort där från sexårsåldern till ... ja, jag håller uppenbarligen på fortfarande.

Den toppen har jag också bestigit.

Dalen slutar, eller börjar med sjön. Där på stranden stannar vi för lunch. Solen är tyvärr lite blyg och Norge, som ligger några hundra meter bort, skickar över västvindar från Atlanten med dimstråk som bilagor.

Men vi finner relativt lä och kan njuta av god mat och vackra scenerier.

Jag känner igen varje sten, varje sluttning och de flesta stigar som går lite kors och tvärs över huvudstråket. Där ligger bron, som jag som barn inte vågade gå över, men som morbror Jean löste på så sätt att jag fick hoppa upp på hans rygg när vi skulle över den. Den svajade. För det var en vajerbro.

Eller när en hund som strövade utan synlig ägare, beslutade slå följe med oss. Go' och lurvig, mörkbrun och av rasen lapphund. Den blev min vän, följde med till vårt boställe och satt troget kvar och väntade på mig dagen efter också. Hur det gick sedan vet jag inte. Någon bofast tog hand om den.

Vi går under Norddalsfjällets östbrant, där jag och mamma en gång hittade mer eller mindre en hel rabatt med fjäll- och klippveronika. Och en hel del annat i växtväg.

På avstånd ser vi också Vassecóhkkas silhuett över en roströd matta av blåbärsris. Där uppe har vi också varit en gång.

Så det finns minnen att botanisera bland.

*****