Vips, så var man hemma i stan igen. Som om ingenting hänt. Mer än närmare sju timmar på väg, förstås. Inklusive två pauser. Den första i Puoltikasvaara. Där finns nämligen ett kafé, som vi sällan bara åker förbi. Det känns som att vi måste göra ett traditionsenligt stopp där varje gång, om det nu är öppet, när vi passerar.
Puoltikasvaara är en liten by, mer eller mindre hopvuxen med byn Skaulo, mellan Kiruna och Gällivare. Men de två byarna verkar väldigt aktiva och företagsamma. I Poultikasvaara bor 169 personer. Skaulo är något mindre.
Idag blev det goda panini med salami och brieost för vår del. Och vi kunde inte låta bli att köpa med oss blåbärsbulla och kärleksmums från deras välsorterade konditoridisk. Den disken verkar helt osannolik, när man tänker på var den är belägen. I en liten skogsby med stora ödemarker runtomkring.
Ett stopp till blev det. Vid polcirkeln. I byn Naisheden. Där finns ett värdshus, som fick servera oss kaffe och kanelbulle.
Sedan raka spåret hem.
Jag hade gärna stannat fler dagar i Björkliden, som var vår bas. Det får väl bli nästa gång.
*****
Låter som om ni har haft underbara dagar!
SvaraRadera@Elisabet
SvaraRaderaSkön swemester. 😊
Ja här kom svaret om hemfärden.
SvaraRaderaLåter som ett härligt ställe, det första alltså. Kul att såna finns och klarar sig. Köptrogna i bygden och känt bland vägfarande?
Sju timmar, ja det blir några mil det. Säkert fina vyer också och en hel del skog.
@Turtlan
SvaraRaderaJavisst är de kända bland vägfarande. Men de levererar också till butiker i rätt stor utsträckning. Mångmilsvitt, om man så säger.
Sju timmar var alltså inklusive pauser. På väg var vi kanske i 5½ timme.