Som när jag river ur sängarna och tar ut bäddmadrasserna för vädring och damning på balkongen. Som när jag ser de utblommade växterna i perennarabatten, som fått en alltför tidig skendöd på grund av det envisa blåsandet från nordost denna sommar. Det som slutligen knäckte den var ilskan i det lågtryck som passerade i måndags. Som när jag ser det mognade skogsgräset i den svaga vinden, i skarp kontrast mot blåbärsriset som blivit rödgulviolett.
Semestern är slut för denna gång. Den lata, välgörande semestern. Tillbaka till stadslivet. Nu blir det skarpa rutiner som gäller. Rutmönstret tar vid.
Jo - Jag känner saknaden trots att vi har 40 minuter till stugan. Vi kan pendla varje dag till och från jobbet om vi vill. Och det tänker vi göra, när det funkar.
Jag skulle aldrig kunna ha en stuga, som jag på grund av avståndet bara kan njuta av några veckor. Eller en (1) vecka per år. Sådana exempel finns här i byn.
Slut på latmanslivet, för den här gången alltså.
Sommaren fortsätter. Denna fantastiska sommar. Med slösande sol och värme. Med sköna helger här ute vid havet.
Och där, vid bastun står en buske och blommar.
Som en tok.
I minst två månader till.
*****
Andra bloggar om: Sommar, Norrbotten, Uppbrott
Avståndet ... vad sägs om 100 mil??? Ändå nyttjar vi stugan 4-5 gånger om året, sommar och vinter, hösten och våren.
SvaraRaderaDet handlar om intresse och kärlek till naturen och Lappland .... och inte om avståndet.
Varje gång vi låser stugan för att åka hem ..... börjar längtan.... att komma hit igen.
Hälsningar
Ina: Har man möjlighet att besöka sitt hus 100 mil bort 4-5 gånger om året så har man det gott ställt med ledigheter. Men precis som du skriver, så skulle jag också känna. Varje gång. Längtan tillbaka.
SvaraRaderaOch jag minns några kunder i affären i Ystad, som bodde i Älvsbyn, men hade sommarhus i Skåne! Jag trodde inte det var möjligt!!!
SvaraRaderaPotentilla Fruticosa, ja.
1970 var jag i Lycksele och på skolavslutningen var min bästa kompis P-O rund under fötterna och just som vi passerade Tannbergsskolan, pekade han på dom gulblommande buskarna och sa ..."det där Elisabet, det är potentilla fruticosa!" Han hade sommarjobbat på en kyrkogård längs Vindelälven och hade väl lärt sig detta just där ,-)
Jag glömmer det aldrig.
Elisabet: Det skulle jag inte klara. Att ha ett sommarboende 150 mil hemifrån. Om jag inte vore pensionär, eller hade 6 månaders semester, förstås.
SvaraRaderaVilket vemod jag skulle känna den dag då jag var tvungen låsa och åka därifrån.
Fördelen är att ha ett nära fritidsboende, som man kan åka till, eller strunta i, lite hipp som happ. Det passar mig bäst. Men efter en längre vistelse här i stugan, så saknar jag "ickerutinerna" som jag förknippar med stället.
Jag har 7 mil till stugan. Inte långt men lite för långt för att åka upp över en kväll eller för att jobbpendla. Jo det går men kanske inte helt ok. Lite närmare skulle jag önska men inte för nära för man ska ändå känna att man byter miljö. Så 7 mil är ok. Fast 4-5 mil skulle vara lite mer ok.
SvaraRadera100-150 mil. Tveksamt, men det skulle nog gå om kärleken till stället fanns där. men det är lååångt!
Va' nice, att token blommar åtminstone 2 månader till ... Här hos mej i mellersta Götalands
SvaraRaderainland, börjar t.ex. piprankan, att fälla ett och annat blad - genast höstkänning - lika med -
ja, vad ska man säga? ...
Turtlan: Vi har 4,5 mil och byter från "mittistan" till "vildmark". Vår stuga finns i ett område där det inte kan ske någon som helst genomfartstrafik. Det är bara återvändsvägar och det är flera km skog mellan byn och oss.
SvaraRaderaKristina: Jag tror att token blommar så länge hos oss för att den ju förstås kommer igång betydligt senare än i dina trakter. Men blommor finns det tills frosten tar i ordentligt.
SvaraRadera