I skogen var det tyst. Snön mjuk och fin. Vi såg andra skidåkare som förmodligen också hade flytt motoridioterna.
Här upplever vi förmodligen betydligt mycket mer än de där som rusar omkring som vilsna hönor i panik.
Vi åker längs ett rävspår på vår tranbärsmyr, och korsar en skogsfågelsstig. Längre bort ansluter älgen. Vi hör en hackspett försöka kontakta en fjälla.
Solen och snön.
Friden och lugnet.
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Snöskoter, Miljö, Idioter
2 kommentarer:
Ja det är fruktansvärt, detta nöjesåkande i så höga hastigheter. Och här är det nästan inga skidåkare kvar, alla som jag möter äldre personer, de yngre sitter på skotrarna. Håller med dig, bensinen är för billig!
Sven: Jag kan inte begripa att motokörning i naturen kan innefattas i allemansrätten. Det övergår mitt förstånd. Norge och Finland har betydligt strängare bestämmelser. Och vad jag vet så överlever folk där ändå.
Skicka en kommentar