Kryssning II

Någon timme innan vi anlände Stokmarknes, det vill säga vid midnatt, somnade jag i min sköna bädd. Båtmotorerna surrade förvånansvärt svagt i fjärran och blev hellre sövande än störande. Inte heller var det någon sjö. Det gick stilla och lugnt.

Vaknar när ljuset silar in genom gardinerna och kikar ut. Obekant stad med rätt höga hus och glasfasader glider förbi på lite avstånd. Jag märker också att fartyget saktar ner, och förstår att det är en hamn vi ska angöra. Tyvärr verkar rederiet ha kartskräck, mapofobi, då vi inte kunnat hitta en enda detaljerad karta på hela båten under gårdagskvällen. Alltså har jag ingen möjlighet att veta var vi är. Dessutom bor vi på fel sida. Båten lägger alltså andra sidan mot kaj och Harstad förblir odöpt för oss. (Men senare inser vi vilken stad det var.)

Frukostkaos. Vi kommer helt fel tid, alltså när alla andra också är frukosthungriga. Vi går runt och tittar på idel ätande personer vi fullsatta bord. Ett varv till. Och ett till. Då ser jag hur tre personer reser sig för att gå och dyker höklikt ner och frågar den enda kvarvarande damen om det är ledigt.
 - Excuse me. Are these seats free.
 - Yes, svarar hon. I am soon leaving as well.
Jag kallar på mina kompisar.
 - Ah, dere er svensker, säger damen. Så hyggelig. Da kan eg tale norsk.
 - Det går finfint, säger jag.
 - Meget sjelden man möter folk fra Sverige her på skipet, säger hon, och blir sittande till synes glad över vårt sällskap. Hon hade stigit på i den senaste hamnen och skulle bara åka till Tromsö. Det går nästan fortare att ta båten istället för att köra på krokiga vägar.
 - Hur kan dere bo i Luleå. Man vill ju gå på fjellet og där finns ju inge.
Hon kände mycket väl till våra trakter. Norrmän invaderar lågprislandet "i syden" sommartid.
 - Vi har ju havet, försöker jag.
 - Javel, ja. Men det har ju vi også.

Någon timme senare stävar vi vidare norrut. Nu genom inomskärssund. Överallt höstgulbruna fjällsluttningar, gröna ängar, välmående byar och gårdar, hukande under branterna. Det är så vackert att det nästan blir banalt. Det är ingen idé att stå där och glo.

Efter Finnsnes, som vi passerade på väg till Senja för två år sedan med bil, är det bara några timmar kvar innan vi börjar ana slutmålet. Tromsö.

En av de vackraste och trevligaste städer jag känner till här i Norden. Fascinerande på många sätt. Stadskärnan ligger på en stor ö, Tromsöya, med spännande ny och traditionell arkitektur i blandad kompott. Liv och rörelse. Stort universitet. Europas förnämsta tandläkarhögskola. Tjusiga hotell. Man får omedelbart ett intryck av en betydligt större stad än den folkmängd på närmare 60000 som bor här.

Jag hissas iland med bilen och möter mina kamrater på kajen, tillsammans med vår lokale värd. Solen strålar. Det är komplett vindstilla. Hög och klar luft, och rätt varmt. Vi drar direkt ut på en första utflykt via Kvalöya mot Sommaröy. Bara för att se oss omkring.

Så småningom kommer vi "hem" till värden och installerar oss. Utsikten över fjorden är betagande och där kommer senare Kong Harald förbi på väg mot Kirkenes, dit den anländer två dagar senare. Det är långa avstånd i dessa trakter.

Dags för lite vila.

Och sedan serveras räkor. Massor. Det blir en trevlig kväll hemma.
Temat blir: We are on a sea food diet. Whenever we see food, we eat.

Solen dalar och reflekterar ljuset i fönstren på andra sidan fjorden.

*****