tisdag, januari 18, 2022

Jodå ...

.. jag är här. Men det märks inte så mycket. Ingenting händer ju. Man kliver upp, borstar tänderna ... och sedan är det dags att gå i säng igen. Så var den dagen gjord. 

Riktigt så illa är det väl inte, men det kan kännas så ibland. Idag, exempelvis. Det brukar dock reda ut sig så småningom.

Låt oss hoppas!


*****

3 kommentarer:

thord wiman sa...

Jodå - så kan det kännas för var och en ibland, en grå seghet av upprepningar i tillvaron och existensens beskaffenhet, fast varje andetag är en fördel allt som oftast i varje fall.

Tack och lov för morgontimmarna vill jag djupt instämma i.

"... Morgontimmarna är mina vänner.
Vi pratar med varann.
Det är en vacker dag.
I huvudet sitter en välsmord
dynamo fram till tolv.
Allting fogar sig precis
som jag vill.
Vid ett börjar jag stirra.
Vid två kryper ledan i mig.
Vid tre förbereds liktalet
över dagen.
Vid fyra är den begraven.
Vid fem kräver den gravsupen
för att mödosamt halta vidare.
Vid sex krymper hjärtat.
Vid sju ropar Lucifer.
Vid åtta är allt hopp ute
och jag somnar utled på
alla återstående dagar."

Carl Magnus von Seth
Vackra dagar, 1979

Elisabet. sa...

Jag är ännu så innerligt glad för den där resan till Sthlm - jag kom en måndag och åkte hem på onsdag - men åå, så den piggade upp! Frånsett besöket på muséet gjorde jag inget märkvärdigt. Strosade omkring, tittade på människor av alla de slag .., klappade receptionshunden .., ja, sånt.
När jag kom hem igen, kändes livet så mycket rikare. Nästan som hade jag varit i ett annat universum. Mer behövdes inte.

Bert Bodin sa...

@ tord wiman

Tack för den dikten. Du verkar ha koll på ditt diktförråd och kan plocka fram dem efter "behov".


@ Elisabet

Alltid bra att få något att hänga upp tillvaron på.