Ja, så någon bestigning av ett högt berg, det kan jag säga att det avstår jag. På instagram får jag - säkert på grund av algoritmerna - en massa filmer från typ Kina, där människor balanserar på dm-breda stigar högt uppe nästan-himlen.
Jag förstår vad du menar. Jag får svindel bara jag ser dem.
Men i det här fallet handlar det om svåra förhållanden, som kostar liv rätt ofta. Men man håller sig på "marken". Det är syret det är brist på. Plus att det är extremkallt. Själv bestiger jag gärna berg. Kebnekaise (Giebmegáisi) har jag fixat. Snowdon, Wales högsta berg likaså. Och en del andra toppar i Sverige. Men alltid sommartid, eller i alla fall barmarkstid.
Ja - spännande Tv-äventyr och resa till Everests topp. Otroliga ambitioner (och konstiga!) en del personer bär omkring på. Anser nog att en familjefar med två småttingar hemmavid borde lägga fullt fokus centralt där och inte på något så oerhört riskabelt som att "besegra" berget.
Upprörande egoistiskt barnsligt och oerhört ansvarslöst.
Annat då när den fågelfrie äventyraren Göran Kropp (1966-2002) vaknade tidigt en höstdagsmorgon i Jönköping 1995 med siktet inställt på Nepal och Mount Everest, en nätt liten cykelvända på sådär en 17.500 kilometer eller 1.750 mil tur - och retur.
En oerhörd och obegriplig bedrift att bestiga världens högsta berg (8.849 möh) för egen maskin utan hjälp av bärande support (sherpas) eller syrgas. Klättra ner och cykla hem till Sverige och Jönköping igen ungefär på årsdagen. Det ultimata äventyret. Helt klart!
Fattar inte hur man är skapt som människa för att frivilligt och helt ensam klara en sådan expedition. Stålkropp och stålpsyke av bästa kvalitet förstås. Jag är så otroligt imponerad.
4 kommentarer:
Ja, så någon bestigning av ett högt berg, det kan jag säga att det avstår jag. På instagram får jag - säkert på grund av algoritmerna - en massa filmer från typ Kina, där människor balanserar på dm-breda stigar högt uppe nästan-himlen.
@ Elisabet
Jag förstår vad du menar. Jag får svindel bara jag ser dem.
Men i det här fallet handlar det om svåra förhållanden, som kostar liv rätt ofta. Men man håller sig på "marken". Det är syret det är brist på. Plus att det är extremkallt. Själv bestiger jag gärna berg. Kebnekaise (Giebmegáisi) har jag fixat. Snowdon, Wales högsta berg likaså. Och en del andra toppar i Sverige. Men alltid sommartid, eller i alla fall barmarkstid.
Ja - spännande Tv-äventyr och resa till Everests topp. Otroliga ambitioner (och konstiga!) en del personer bär omkring på. Anser nog att en familjefar med två småttingar hemmavid borde lägga fullt fokus centralt där och inte på något så oerhört riskabelt som att "besegra" berget.
Upprörande egoistiskt barnsligt och oerhört ansvarslöst.
Annat då när den fågelfrie äventyraren Göran Kropp (1966-2002) vaknade tidigt en höstdagsmorgon i Jönköping 1995 med siktet inställt på Nepal och Mount Everest, en nätt liten cykelvända på sådär en 17.500 kilometer eller 1.750 mil tur - och retur.
En oerhörd och obegriplig bedrift att bestiga världens högsta berg (8.849 möh) för egen maskin utan hjälp av bärande support (sherpas) eller syrgas. Klättra ner och cykla hem till Sverige och Jönköping igen ungefär på årsdagen. Det ultimata äventyret. Helt klart!
Fattar inte hur man är skapt som människa för att frivilligt och helt ensam klara en sådan expedition. Stålkropp och stålpsyke av bästa kvalitet förstås.
Jag är så otroligt imponerad.
@ thord wiman
Jag kan hålla med dig. Den herren är dock en känd äventyrare, som säkert har liknande aktiviteter som levebröd.
Jag kan också ana att det kanske dramatiseras en del också. Filmarna måste ju också ha varit med om strapatserna.
Skicka en kommentar