Vinterdöd

Redan innan det ljusnat ordentligt lade jag märke till att en liten fågel satt under fågelbordet och sov. Eller i varje fall , satt väldigt stilla.

Nu brukar inte småfåglar vara ute på nätterna. Då ska de sitta hopkrupna tillsammans under någon skyddande gren, eller i en holk. Den här stackaren hade alltså ett annorlunda beteende.

Döm om min förvåning när den satt kvar även när jag började stöka med frukost, då det hade ljusnat betydligt. Med huvudet instoppat under vingen ibland, satt den där helt öppet. Helt öppet för en eventuell rovfågel att nappa åt sig.

Vid ett tillfälle svirrade massor av småfåglar omkring den i jakt på mat från fröautomaterna. Ingen ägnade den stillasittande medfågeln något intresse.

Den var uppenbarligen sjuk, eller skadad, men kunde flyga. Ibland var den borta vid matningen på andra sidan huset. Men den kom tillbaka. Burrade upp sig och såg trött ut.

Döende, visade det sig.

Jag gick ut i kängor och morgonrock. Den hade dött som den satt. Böjde bara huvudet ner i snön. Fötterna indragna i dunet under magen.

Fridfull dramatik.
Ett gråsiskeliv är över.



*****