Det tog ungefär en hundradels sekund att ändra sig. Det var bara att gå till grannen och låna extralånga stegen, leta rätt på rött färgburk och pensel och börja klättra.
Men stegen räckte ändå inte till. Jag fick på darrande ben och ålning medelst hasning längs takåsen, lägga mig längst ut och måla det sista. Det funkade.
Vårt tak är svindlande brant när man är däruppe. Man klänger inte omkring hursomhelst. Lätt att få svindel. Alltså vågade jag inte vända, när jag skulle tillbaka till marken. Ålat baklänges nån gång? Det kräver sin man, och förmodligen också sin kvinna.
Nu är det gjort.
Det blev lunch när jag kom ner.
 |
| Foto: Benke |
*****
Beundrar alla som vågar sig på sånt här. Är gräsligt höjdrädd. Och jag minns en pojkkompis som en gång klättrade upp i backhopptornet i Lycksele och sen inte vågade ta sig ner. Upp gick väl an, då tittade han uppåt och såg inte luftrummet mellan trappstegen på samma sätt. Hur han tog sig ned minns jag inte, men hemskt var det.
SvaraRadera@Elisabet
SvaraRaderaJag är inte höjdrädd (har ju utbildning i klippklättring), men jag har förstås respekt.
Huvvaligen. Nä inget för mig. Varför inte en pensel på ett extralångt skaft?
SvaraRaderaNähä, det kan bli kladdigt....?
@Turtlan
RaderaDet där längst upp på nocken var det jag inte nådde med långt förlängningsskaft. Serr'u.