Du som läser min blogg regelbundet, vet att jag är lite känslig för det där med "Norrland". Den där grovt svepande benämningen på 60 procent av Sveriges yta. Det okända, exotiska stället, som man egentligen inte behöver bry sig om särskilt mycket.
Och här talas ju förstås norrländska. Norrländska ??? Jo, jag vet att lilleputtlandet Skåne, t.ex. har många olika dialekter. Den lilla ytan skulle rymma två stycken Luleå kommun. Vår landsdel är glesare befolkad. Det medges. Men så har det alltid varit. Alltså finns det fog för misstanken att dialekterna är minst lika många här i trakterna.
Men inte benämner vi skånska som götaländska, eller snarare sveagötaländska ändå. Nej - det är skånska, småländska, östgötska, närkingska, halländska, bohusländska, värmländska, västgötska, dalmål etc. etc. På en yta, som täcker mindre än halva Sverige.
Men här talar vi "norrländska". Som inte ens finns, som dialekt.
För att nu chocka dig fullständigt får du ett exempel på en av våra norrbottniska dialekter. Nej - det är inte norrbottniska. Precis som man i Skåne pratar göingska, malmöitiska, eller kanske österlenska, så har vi också varianter. Och även om de dialekter jag räknar upp här kanske inte ens finns, namnmässigt, så slår jag vad om att du inte heller känner till överkalixmål, heller.
Men här kan du börja träna.
5 kommentarer:
Underbart! ��
Heja Överkalix!
Det låter ju nästan som norsjömål, när jag läser det! Då menar jag en sån här mening som "både i huri ve taintj å huri ve bera os åt". Så pratade min pappa.
@ Elisabet
Är du säker på att han inte var från Överkalixtrakten? 😂
Bert: tämligen ,-) Men nu HÖR jag ju inte hur dom pratar, men om jag bara ser texten så känns det lite som norsjömål.
Skicka en kommentar