Månadens ...

.. vinprovning ägnades åt två franska distrikt. Bordeaux och Bourgogne. Två röda viner från respektive. 

Började med Bourgogne Pinot Noir Les Ursulines 2021. Pris 171 kronor, men jag tycker inte att det var värt det. Svag doft. Saftaktig smak. 

Som nummer två Couvent des Jacobins Bourgogne Rouge 2021. Pris 191 kronor. Något mer karaktär än vin nummer ett, men inte värt sitt pris.

Nummer tre. Testkvällens billigaste vin. Château de Seguin 2020. Pris 111 kronor. Fylligt och gott. Prisvärt. Det här var det första Bordeauxvinet.

Slutligen nummer fyra. Château Tour Seran 2019. Pris 251 kronor. Kvällens dyraste och mest välsmakande. Mycket mörkt rött, nästan "svart". 

Alltså blev det dyraste vinet det som smakade bäst. Skam vore det väl annars. Men det billigaste anser jag var mer prisvärt. Näst bäst i den här samlingen.

Fyndet från 70-talet.

Kvällen ägnades förstås också åt trevliga samtal, inte bara om viner, utan om vad grannarna hade varit med om sedan sist. Två personer i gruppen dök inte upp alls ikväll. Vi fick söka dem per telefon. De hade giltig frånvaro. De hade fått sitt första barnbarn idag och hade glömt meddela att de inte skulle vara med. 

N och S berättade om sin senaste resa till goda vänner i München över nyårshelgen. Mycket god mat och gott vin.

Jag berättade om min vinflaska som ligger här hemma, som jag köpte på en vingård någon gång på 70-talet. En flaska vitt, som blivit kvar. Jag hade två flaskor. En öppnade vi någon gång i mitten av 80-talet. Den andra blev som sagt kvar. En Riesling från 1971. Jag tror jag ska ta med den på nästa provning så att dessa trevliga grannar får smaka. (Vet ju egentligen inte om den ens är drickbar.)

Ja, vi surrade på ett par timmar innan vi travade hemåt igen. Nästa träff blir den 19 februari.

*****

Det blir ...

.. en grå Södrahamnsrunda. En kortis. Vädret inspirerar inte till några längre sträckor. 

Istället går jag hem och tittar på liknande gråväder i Wengen, där vår Kristoffer Jakobsen från Boden, misslyckas med att komma i mål. Än en gång. Han börjar bli känd för det. Tyvärr.

 

Det börjar bra. Han ligger alltså bra till. Men så står en pinne i vägen. 

 

Slut för idag. För honom, alltså. 

För oss väntar månadens vinprovarkväll.

 

 

*****

Nu tror jag ...

.. bestämt att ni ligger efter, sörlänningar!

*****

Ny bok

Hittade en bok i olästa högen, som jag inte vet ett dugg om. Det är den där högen där det ligger ett antal böcker som blivit över på en loppmarknad. Vi fick dem, när marknaden var slut. Har inte hört talas om författaren. Än mindre själva boken. Kanske du vet.

Jag har hunnit en bit in i boken och den verkar värd att fortsätta med. Handlar om en familj som plötsligt hamnar i en helt ny verklighet. Men kvar hemma är de. 

Spännande, va?

 

 

*****

Länge sedan sist

Idag upplevde jag för första gången på länge

• en molnfri himmel, så gott som
  

•  nyköpta tulpaner, trots att Tulpanens dag inte inträffar förrän i övermorgon. Men knopparna måste ju få utvecklas lite

 

 

 

 

 

 

 

 

• färskköpta vaniljdrömmar till eftermiddagskaffet, dock ej villiga att fotograferas. Men goda var de. Bakade i Överkalix.
  

 Så bra har jag det.

*****

Dags för ...

.. elrevolution! Tänk att nu ser jag fler och fler exempel på att folk börjar reagera och ifrågasätta en mer eller mindre mänsklig rättighet. Nämligen tillgången till elektricitet. 

Jag har ju framhållit att elmarknaden måste vara felvriden på något sätt. Ingen verkar förstå sig på den överhuvudtaget. Trodde jag var dum i huvudet, när ingen annan verkade tycka likadant som jag. Samtidigt som alltså ingen kunde berätta hur det funkade. 

Idag hittar jag inte mindre än två lysande (vitsigt, va?) exempel på att vi borde ta och berätta för våra makthavare hur det skulle kunna vara.

Det första exemplet hittar jag i vår lokaltidning, där någon klok människa helt enkelt säger det som vore logiskt.

 

Klicka för att läsa. (Klipp ur NSD)

Det andra exemplet hittar jag i Dagens Nyheter, där en professor resonerar i samma stil. 

Klicka för att läsa. (Klipp ur DN)

 Nu gäller det bara att ta ner politiker på jorden och förklara detta enkla för dem, så att åtgärder kan vidtas. 

 

Länge leve revolutionen!

*****

Uppdatering: Senare ikväll fick vi veta att vi är de största el-exportörerna i Europa. Det gör hela saken ännu mer underlig.

Ska jag våga ...

.. eller inte. Jo, jag gör det.

Vi satt på fiket och drack kaffe och kardemummabulle. Vid bordet intill satt tre damer och hade roligt. Skratten ljöd ibland mer eller mindre oavbrutet. En dam kände jag igen. Hon var gift med en bekant till Benke, som gick bort för ungefär ett år sedan.

Men så satt där en något yngre med ryggen åt mig. Såg henne bara i profil då och då, men tyckte det var något bekant. Så jag stirrade vidare för att kanske få någon annan glimt av henne. Snart var hon på väg därifrån, började ta på sig jackan, men blev ändå sittande och pratade en stund till. Till slut kunde jag inte låta bli.

 - Ursäkta, sa jag. Heter du Bitte?

 - Jo, sa hon. Vem är du? Men jag heter ju egentligen Birgitta.

 - Vi bodde grannar på Krongårdsringen 1954 till 1960. Ni bodde i taklägenheten och vi i våningen under.

Hon var född 1955, så jag minns henne bara som en liten baby och så småningom barn. Lillasyster till Lena, som gick i samma klass som jag.

- Men hur kände du igen mig, frågade hon.

- Jamen du har ju inte förändrats ett dugg. Jo, längden förstås.

- Åhå, sa hon.

Skratten ljöd. 

 

Bittes minnen från den tiden var inte så många, eftersom de också flyttade därifrån rätt snart. Jag fick beskriva deras lägenhet för henne. Den var så mysig under takåsarna med brutet tak i vardagsrum och sovrum. Den lägenheten hamnade jag själv i 1971 och bodde där till -86.

 

Vi pratade mer om hennes familj och syrra. Syrran bor också kvar här i Luleå. Bitte blev väldigt glad över att jag gav mig till känna.

 - Nu måste jag gå hem och ringa syrran och berätta att jag träffat Bert Bodin.

 

Då frågade den andra damen: - Kommer du ihåg mig då från samma kvarter? 

 - Nej, sa jag. Dig känner jag ju bara som nylig bekant via Benke.

 - Men jag jobbade ju på blomsteraffären där i Cityhuset, och jag känner liksom igen dig. Och din mamma var in och handlade då och då.

 - Blomsteraffären kommer jag bara ihåg som det ställe där jag lämnade in buntar av gamla dagstidningar och fick betalt per kilo. 

 - Stämmer, sa hon.

 

Ja, sådär gick samtalen på ett tag. Kul med gamla minnen. 

 

 

Där - längst till höger sitter Bitte i sin mammas knä. Jag och hennes storasyster Lena gick ju i samma klass. Bilden föreställer min blamage, då jag kallades fram till fröken en gång till, efter att ha missat att ta i hand och tacka för betyget som jag hade fått innan. Den händelsen kan du läsa om här.

*****

Så dök den upp

Idag blev det offentligt. Elräkningen för november - december. Med fruktan emotsedd. Och naturligtvis blev det rekord. Ett sorgligt sådant. 

Jag inser att vi i norra Sverige har lägre elpriser än de södra delarna av landet. Men ändå. Här produceras massor med el. Vi har överskott. Ändå steg priserna till sydsvenska nivåer tidvis i december och har så fortsatt i januari.

Vi har ju för vana att tillbringa helger (ibland mer än så) också under vintertid i vår stuga. 2022 blev det en kortare vistelse i november och noll i december. Stugan står alltså mest oanvänd med en underhållstemperatur på ca 10 grader.

November och december 2021 var vi där 3 helger sammanlagt. Det resulterade i en elkostnad 2758 kronor. 

Räkningen för samma period 2022 stannade på 5038 kronor!!! Och observera att vi då bara varit där vid ett tillfälle med övernattning. 

Det är inte kul.

nov-dec 2022

nov-dec 2021

 

 

Förbrukningen för de två månaderna 2021 var 1737. Samma period 2022 blev det 1622 kilowattimmar. Alltså lägre förbrukning, till ett nästan fördubblat pris. Något är fel. 

När ska vi våga oss dit nästa gång?

*****

Snöyran är lite mer balanserad idag, och vinden lite snällare. Gårdagens lättja är alltså inte försvarbar för denna dag också.

Mjukt och vitt - så ser det ut överallt. Särskilt där snöröjningen inte har hunnit vara framme. Där har naturen fått fria händer ( fastän den inte har några ) att skapa sköna former. 

När jag står där och fotograferar möter en kille och går förbi mig. Han ser ut att frysa. Dunjacka, huva och en buff uppdragen för halva ansiktet. Händerna nedstuckna i byxfickorna. Två meter bortom mig tvärvänder han och börjar gå åt samma håll som jag. 

 - Det är kallt, säger jag.

 - Sorry, säger han. English.

 

Det visar sig att han är engelsman, boende i London, men här på besök genom jobbet. Jag bedömer att han är i tjugofemårsåldern. Mycket pratsam och ställer frågor som jag försöker besvara så gott jag kan.

 

 - Is i always this cold, frågar han. 

 

Jag berättar att det egentligen inte är så kallt. Bara några minusgrader. 

  - I have got the wrong kind of shoes, säger han och jag ser att han som många ungdomar går i 'sommarskor'. Vita i tennismodell. 

 - Why is it so dark, blir den andra frågan.

 - Well, svara jag, you know we are in the arctic region where the sun hardly shows during mid winter. Come here during summer and you will see the opposite - sun day and night.

 

Jag frågar vidare om han är student och kanske börjat sin första termin här på universitetet. Men då förklarar han att han jobbar för reseföretaget Tui. Jag anar att han skickats hit med någon grupp från London. En ny direktlinje är ju etablerad London - Luleå.

 

Det blir en del mer snack där vi går. Jag hemåt. Han mot sitt hotell, där vi skiljs åt sedan jag förklarat vad det är som finns på andra sidan gatan sett från hotellentrén. Stadsparken ser lite märklig ut i vinterskrud. Den gjordes ju om från grunden under 2022 och har inte hunnit med att växa till sig. Det som sticker upp därborta i det vänstra övre hörnet är inte skulpturer, som han trodde.

 - It's a playground for children. 

 - Aha. Nice talking to you. Now I have work to do, sa han och vi skiljdes åt.

 

Lite förundrad var jag över det faktum att han jobbade med resor, men hade så pass begränsad kunskap om den destination han nu befinner sig på.

 

Men det var trevligt med sällskap.

 

*****

Bara en bild

Måndag morgon.

*****

Vad blev det av ...

.. denna dag, då? Kort sagt - inget!

Vädret inbjöd inte till några äventyr. Snöyra, vilket jag i och för sig tycker är ganska mysigt. Det ger liksom tillåtelse till att inte göra någonting alls. Man kan bara slappa, läsa, fika äta, lyssna på radion ... Och det är precis vad jag har gjort. 

Nu tar ju den riktiga vardagen vid, imorgon. Kalendern fulltecknad. Nja - inte riktigt. Men på söndag blir det vinprovning. Månadens sammankomst. 

Sedan blir det väl gympass igen, efter "jullovet", som jag tillåtit mig. 

Det blir bra!

*****

Det var precis när ...

.. jag lade upp maten på mitt fat, som jag började undra vart vi är på väg.

Igår var det Falsk lasagne på menyn. 

Och idag ..... Falsk Jansson. 

Hur ska detta sluta?

*****

Man måste ju ...

.. röra på sig. Därför blir det en liten fotvandring även idag, när dessutom temperaturen ligger bra till. Nej, solen skiner inte, men vinden är rätt svag.

Inte kan man undvika vatten heller. Så är det ju när man bor nära havet och har stora fjärdar på båda sidor om innerstaden, där vi ju bor.

Vi går raskt. Vill få upp pulsen. För det ska man ju, enligt alla förståsigpåare. Inte mig emot. En intressant  forskarrapport visade nyligen att det där "heliga" tiotusenstegsmålet, är något som vi fixerat oss vid. Ja, jag kan mycket väl passera det och där bortom ibland. Men nu har man kommit fram till att allt bortom 6000 steg ger ingen extra effekt. (!!!) Eller i alla fall inte något märkbart mervärde. 

Så vad gjorde vi idag. Jo, det blev 6134 steg. Hittills. Sedan vet man inte vad resten av dagen resulterar i. 

Men en sak är säker. Det blir inget isvaksbad. Det är annars väldigt populärt här. Det köas ibland vid omklädningstunnan/bastun vid badet vid Oskarsvarv. Och ofta hör man engelska, franska och andra språk där. 

Idag var det inte så många som doppade sig när vi gick förbi. Men det har tydligen funnits andra dagar, vilket skrevs om i dagens NSD.

Dessa två verkade nöjda med temperaturen idag.

*****

Bara en bild

Trettondagslugnet. 

Allt är stängt. Skönt!

*****

Vi firar

Precis när jag satte mig i bilen råkade jag notera en anledning till högtidlighållande. Bilen hade precis nått 10 000 mil. Exakt på kilometern. Det måste ju firas på något sätt.

Två och ett halvt varv runt jorden. Det tog 12 år. Betydligt längre än det gjorde för Phileas Fogg, trots hans svårigheter som vi kan följa i en serie i SVT.

Med en bränsleåtgång som normalt understiger halvlitern (snittet ligger på 0,47 l) per mil, så skäms jag inte. Elbilar tar också mycket resurser.

Anledningen till att vi satt i bilen var att vi skulle göra en liten inspektionstur ut till stugan, som vi inte besökt på länge. Kanske behövde vi skotta, vattna krukväxter, och bara titta till chateau:et. 

Det var välplogat ända fram till förstukvisten. Men där tog det 'stopp', och vi fick skotta de två sista meterna. Snabbt gjort. 

Inne i stugan var allt i sin ordning och vi fortsatte med det lite större projektet att skotta stora altanen. Här ska vi ju sitta i vintersolen och fika om ett tag, ja ett par månader. Här var det lite mer tidsödande eftersom vädret ställt till det lite. Ja, inte snöandet, utan töväder och småregn, som envisades att förstöra det lätta och fluffiga. Sedan hade ytan frusit och var pansarhård. Schysst jobbat, vädret!

Nåja - det bar iväg hemåt så småningom. Till kaffe och saffranskrans och några rånepepparkakor. Det fick räcka som tiotusenmilafirande.

*****

Det var när vi ...

.. såg gårdagens väderprognos för trettonhelgen, som vi beslöt att stanna hemma. Annars hade vi ju planerat att tillbringa denna enda "julhelg" i stugan. Nu hänger adventsstjärnan där, och de fyra kronljusen i ljusstaken är lika oanvända som när vi satte dit dem. Vi har alltså inte varit i stugan i skogen vid havet på länge. Mycket länge, för att vara oss. 

Men nu sprakade prognoskartorna av solar (dvs molnfritt) och 20, 21, 25, 19, 23, 22 grader över hela länet. Då tittade vi på varandra och beslutet var fattat. Inga mer pengar till elindustrin. Vi stannar hemma. Det känns trist, men att värma upp ett hus med el (Vi har förstås täljstenskamin också, men den tar tid på sig för att ge värme.) i 20 minusgrader skulle tyvärr bringa in alldeles för mycket vinst hos elbolagen. Vi bävar för den kommande räkningen för november-december. Och då har vi inte ens varit där!

Så fick det bli.

 

Solen försöker ställa upp, men misslyckas.

 *****

Sur uppdatering: Hur blev det då? Ja, några tvåsiffriga temperaturer har vi inte sett till. 7 grader är det nu på kvällskvisten. Det hade vi kunnat acceptera. SMHI är långt ifrån pålitliga. 

Tyvärr

Smirnoffs Millenniumalster blev ingen succé hos mig. 

Nej - bättre kan hon.

*****

Vad tycker jag

Har nu kommit mot slutet i boken om Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist. Smirnoffs Milleniumalster. Men jag måste säga att jag nästan varit på väg att ge upp. Tyckte det var rörigt, att det inte handlade om någonting. När blir det spännande. 

Nu, mot slutet, börjar det bli annorlunda och rentav kusligt. Men det är fortfarande en del bekymmer med kontinuiteten, tycker jag. Framförallt de där styckena i kursiv stil, som jag inte riktigt begriper anledningen till. 

Men nu fortsätter jag med de resterande 70 sidorna. Då får vi se vad jag tycker.

Hm!?

*****

Vardag ...

.. igen, eller nästan i varje fall. Det är ju en helg runt hörnet. Trettonhelgen. Storhelg för många i andra kulturer. En extrahelg för oss. 

Men lite tillbaka till ordningen har det i alla fall blivit. Nyårsgästen åkte hem till Stockholm igår. Övriga gäster från trakten gick ju hem i tidig nyårsdag. Jösses - det var länge sedan jag gick till sängs vid tretiden på morgonen. Men det funkade det också. 

Nyårsaftonen var väldigt trevlig. God mat. Det var ju jag som lagade den. Gästerna stod för välkomstchampagnen. Fin sort. Sedan blev det i stort sett samma meny som när vi hade middagsgäster i november, men inte i alla detaljer. Varma hjortron ledsagade desserten denna gång. Och några lingon fick efterträda tranbären i förrätten. Vinerna var också annorlunda. Men allt gick åt.

Men nu är det alltså någon sorts vardag. Går iväg till Coop och handlar veckans specialerbjudanden. Det var fyra artiklar som vi saknade hemma och som vi ofta använder, som erbjöds. Tjänade över 40 kronor på 180-kronorsinköpet, så det blev bara 140:-. Man måste vara om sig och kring sig.

Folk uppträdde naturligt, dvs. inget mellandagsreamönster kunde skönjas i beteendet. Stan skottade snö från taken. Praktiskt att skicka upp en traktor, som skottar ner snön till en annan. Snabbt och effektivt. 

Ja, så är det. Halvvardag. Nästa vecka blir allt normalt igen. Go'kväll på TV och ärtsoppa på torsdag. Förmodligen. Det är också rätt trivsamt.

*****

Så fick vi då ...

.. smaka på den exklusivaste glöggen. Gjord på älgört/älggräs och gin.

Den var väldigt god. Och dyyyr.

*****