Åhej - åhå

Gymmet på morgonen. Träffar gammal (ja - 71 år fyllda) kund, som jag inte sett på säg 20 år.
 - Hej Yvonne.
Hon rycker till och vänder sig om.
 - Men ... Visst är det Bert, säger hon.
 - Stämmer bra.
 - Jo, jag känner igen dig.
 - Och jag känner igen dig, sa jag. Det var väl tur.
 - Kanske har vi inte blivit så gamla då, ändå.
Vi blir stående en stund och pratar gamla minnen och bekanta, innan jag går hemåt för att ragga ihop lite lunchsällskap via messenger.

Det lyckas inte så bra. 
 - Vi är på Savoy, säger Anders.
 - Buuuu, säger jag. Vi är på väg till bistron.
Efter en stund kommer andra besked.
 - Det blev Friends.

Hemåt igen för en vilostund på maten. En bra torsk, blomkålspuré och bacontärningar.
Klockan ett har jag ett möte med en rådgivare, som ska se över min pension och hjälpa mig planera inför att en del utbetalningar upphör nu snart, efter fem års uttag.
 - Jag tycker du kan äta middag på CG:s i fortsättningen, säger hon efter att ha gått igenom mina förutsättningar.
CG:s är stans finsmakarrestaurang.

Det lät ju bra och upplyftande. Vi tar en del beslut och fixar, så att jag går skadeslös förbi 70-årsdagen. Skönt!

Firar med fika på stan. Där minsann sitter Greta och Sverker, ett par som var med på vinprovarresan i höstas, och även på englandsresan förra våren. Det blir prat om det, förstås, och "ska ni ut på något äventyr snart då". Jag tipsar om ett eventuellt resmål i oktober. En liknande grupp som de där två vi haft gemensamt med dem.

De drar snart vidare i sina liv, men ersätts snart av Håkan, vår kompis, som tittar förbi och väntar på Elisabet, som ska hämta honom för hemfärden. De ska begrava Håkans far i helgen. Inte så kul.
 - Men nu ska jag gå förbi på Espresso House och prata med grabben.
Grabben jobbar där.
Vi säger hej och trevlig helg av bara farten, men jag hinner tänka att det kändes lite malplacerat i sammanhanget.

Och vem dyker upp vid nästa bord om inte Anita och Torkel. När de fikat färdigt sitt, kommer de förbi och ger oss kramar.
 - Jaha. Är ni pensionärer båda två nu?
 - Jo, så är det.
 - Men visst är det skönt, säger Torkel. Man vaknar på morgonen och tänker; hm ... vad ska vi hitta på idag då. Köpa mjölk, måste vi göra.
Vi skrattar.
 - Ja, säger jag. Och på kvällen när man går och lägger sig kommer man på; visst ja ... vi glömde köpa mjölk.

Hemåt genom gatorna som myllrar av folk. Det är knallemarknad i stan. Och jösses vad vi shoppar. Nä - skulle inte tro det.

Köper tulpaner. Vi blir eventuellt hemma i stan i helgen. Ny "snösmocka" och "stormvindar" har utlovats redan i eftermiddag. Nu skiner solen för fullt och svag vind råder.

Nyheterna berättar om KD:s öppna dörr till SD.
 - Maka söker kaka, tänker jag, och ryser.

*****