Visserligen går det inte så bra för Sverige och svenskarna i snögrenarna ute i världen. Det är oftast lite mediokert nuförtiden.
Men själva landet är tydligen rätt bra ändå. Kanske tycker vi inte det själva. Det kveruleras ju en del på olika sätt. Själv är jag väl också den typen. Men även om vi är bra, kan man ju alltid förbättra sig. Så varför inte?
Den ansedda tidskriften Forbes gör årligen en stor undersökning, där man tillfrågar 58000 personer i Frankrike, Italien, Japan, Kanada, Ryssland, Storbritannien, Tyskland och USA, om vilka länder de har störst förtroende för.
Det går bra för oss. Vi blev etta. För andra året i rad, till och med. Tätt följda av Schweiz och övriga nordiska länder.
Så nå't bra har vi.
*****
Den här sortens listor ska man ju ta med en nypa salt. Det är faktiskt anmärkningsvärt att man inte är noggrannare i sina bedömningar utan fortfarande går på ”gamla meriter”. Att sjukvården skulle ligga i topp är ju ett falsarium -i andra undersökningar som mäter just det på ett mera seriöst sätt ligger Sverige numera på mediokra nivåer. Inte rent medicinskt men köer, väntetider och bristande tillgänglighet drar ner betyget. Plus lägre antal vårdplatser per capita än i många andra länder, att läkarna hinner med mycket lägre antal patienter och allmän brist på vårdpersonal gör ju också sitt till. Men under alla våra utlandsår, också när vi reste utanför landet upplevde vi att man mottas väl som svensk och att Sverige är ett både exotiskt och välsett land.
SvaraRadera@Monet
SvaraRaderaVisst får man tänka på att Forbes är en affärstidskrift. Visserligen en rätt bred sådan. Men det lär oss kanske att vi bör ta de flesta undersökningar som presenteras,med en nypa salt. Eller åtminstone med lite eftertanke.
Ja, helt obegripligt för mig hur vi kan komma etta? Men det är kanske ännu värre på andra ställen. Det spelar ingen roll att vi ideligen får höra att våldsbrotten sjunker i vårt land, har man en anhörig som arbetar på intensiven i huvudstaden och en annan som är polis i landets tredje stad ., så blir man deppig. HUR många gånger har inte den på intensiven vittnat om ungdomar som kommer in och är skjutna och hur sorgligt det är - för alla parter -. Inte minst för det samhälle vi lever i. Läser man sedan dagstidningar om hur det ser ut på olika akutmottagningar, blir det inte direkt uppmuntrande.
SvaraRadera@Elisabet
SvaraRaderaSom jag skrev till Monet här ovan; det handlar om vårt anseende i andra typer av frågor, kanske.
Bert: så är det nog. Och på många andra områden är det ju helt suveränt. Föräldraledighet och mycket annat som har med barn att göra, tänker jag.
SvaraRadera