Idag skrev jag till Länsstyrelsens naturvårdsenhet. Jag skickade med två bilder, som jag tog på min långrunda idag.
I Norra hamn, upptäckte jag viss rörelse i vattnet. Jag hade väl aldrig upptäckt något där, om inte ett tråkigt faktum "hjälpte" mig.
Laxar, sjuka laxar. Det har vi hört talas om i år. Men inte i Lule älv. Däremot rapporterades det om detta gällande Torne älv. Det är en svampsjukdom, som drabbar laxen. Den heter UDN (Ulcerös dermal nekros). Laxen får först cirkelrunda utslag i huden. Dessa infekteras i steg II av en svamp som gör att fisken får stora vita fläckar som är lite "ludna". Det var de vita fläckarna som gjorde att jag upptäckte fiskarna.
Om man nu får upp sådana som ser ut så när man fiskar, ska man inte äta dem.
Tråkigt!
*****
8 kommentarer:
Gick inte att kommentera så du kanske får två nu. Oj skrev jag, och här är det svart på vitt eller snarare vitt på svart i dessa fall.
Så bra att du rapporterat. Trevlig helg önskas er.
@ Monica
Spännande att se om man får någon respons.
Trevlig helg!
Så trist när det blir så här!
@ Elisabet
Fått veta nu, att många älvar är drabbade. Men vet inte vad det beror på.
Samma sjuka. Du kanske läst det förut.
natursidan.se/nyheter/boter-for-svensk-filmare
@ Monica
Kommer ihåg den historien. Men vet inte om det är samma sjukdom.
Ja, dina foton är en förskräckande erinran om hur långt människans aningslösa miljöförstöring gått med trasiga näringsvävar, obalanser i ekosystemen, hotade och utrotade arter.
Och blir det bättring då?
Knappast.
Klimattoppmötet i Glasgow som börjar idag lär inte heller det bli någon samlad lovsång till livet och naturens långsiktiga överlevnad, knappast heller bindande målresultat som borgar för trygga och anständiga liv för våra barnbarn på den här planeten. En massa sockrade fraser och kanske-löften utan bäring och konkretism blir det förstås medan växthuseffekten löper allt mer fortsatt amok.
Hoppas ändå de UDN-sjuka laxarna från hamnbassängen hann upp i någon älv och leka innan svampsjukdomen tog dem. Sjukor är det ju snart sagt överallt och mer med tilltagande klimatkris/uppvärmning. Svampsjukdomar speciellt.
Miljöhoten står som stumma spöken och stirrar rakt på människan som det känns - laxsjuka, alm och eksjuka, blödande granar, älgsjuka, korallsjuka, bi och insektssjuka, fjärilar - dåligt samvete!
Listan lever sitt eget ständigt expanderande liv.
Fasans ask, Pandoras ask verkar stå vidöppen mot skyarna och ut flyger all världens sjukdomar medan bara hoppet blir kvar. ATT LEVA NU är ur miljösynpunkt att leva i besvikelsens epok. Och det är sannerligen inte bara frihetsgudinnan i New York som har ett hål i huvudet, alltför många beslutsfattare verkar ha en hel krater.
Besvikelsens epok!
Nå, det är lätt att ibland känna missmod, sorg, ilska och även skam över att vara en människa som i EEva Kilpis dikt - Inte människa:
Jag är inte människa, har aldrig varit och skulle heller aldrig vilja bli det.
Jag är dikten som svävar över det oslagna gräset, i de ofällda granarnas toppar.
Det är deras budskap jag bär.
Ibland ser jag ut som en fjäril
ibland som en orm.
Ibland är jag bara en skälvning i naturen
som försvinner utan ett spår.
Vad ska vi ta oss till med människan, vandalen,
säg mig det, bröder.
Systrar, hur bli av med hen, som utrotar arter
vårt moraliska problem.
EEva Kilpi
Animalia, 1983
@ thord wiman
Spännande att se vad COP26 ändar i.
Tack för insiktsfull kommentar. Skrämmande sammanfattning av verkligheten.
Skicka en kommentar