Språkligt

För att komma in i ett nytt land, där man planerar att bo, kanske för all framtid, måste man nog vara beredd på att lära sig språket.

Men hur ska det ske? Vetandets värld i P1 tar upp problemet med att barn, som växer upp i segregerade miljöer inte får nödvändiga kunskaper i svenska ens i andra eller tredje generationen. I förskolorna talas inte svenska. Hemma är det samma sak.

När de barnen kommer till skolan får de stora svårigheter, förstås.

Jag, som själv jobbat ideellt med språkträning för invandrare känner igen problemet. Men hos många vuxna, finns de förstås de som verkligen vill lära sig. Tro mig - språkträning är mycket uppskattat.

Många av mina bekanta betraktar mig lite spefullt som "ordpolis". Jepp - jag vet. Men jag tar det som en hederstitel. Jag är språkintresserad och vill också hävda att jag är rätt kunnig, om än inte helt fullärd. Språk utvecklas ju, och mina kunskaper behöver förstås uppdateras kontinuerligt.

Vi ordpoliser borde nog finnas tillhands lite mera. Det värsta är, att när man påpekar en felaktighet, så får man ofta svaret: "Men det spelar väl ingen roll."
Nähä - så man är inte intresserad av att lära sig vad som är rätt och riktigt. Lite kunskapsförakt, låter det som. Men problemet är kanske större än man tror.

Härom dagen hade jag sällskap av en bekant på puben, och vi kom att prata om just detta i samband med att jag frågade hur det går för hans son. Sonen studerar på högskola i södra Sverige och har blivit lite less på att han inte kommer framåt i studierna. Det gäller uppsatsskrivning. Och pappan håller med. Sonen kan inte uttrycka sig.
 - Det är skrämmande, sa pappan. Han är inte alls på högskolenivå vad gäller språket.
Jag berättade då att jag precis läst en kolumn i Göteborgsposten, som tar upp problemet. Där konstateras att det generellt är så att dagens högskolestuderande har svårigheter med, fräst det skrivna språket.

Med gemensamma ansträngningar tillsammans med pappan, hade nu sonen kommit igång med ett bättre medvetande om hur man uttrycker sig, och det går nu mycket bättre för honom. Han har dessutom fått tillbaka studieglädjen.

Jag skulle kunna skriva metervis med blogginlägg i de här frågorna, men besparar dig. Men en sak är säker - vi ordpoliser behövs.

Och hur ska vi kunna kräva att våra invandrare ska lära sig språket, om vi själva inte behärskar det? 

*****