Andalusiska ögonblick V

När vi skulle flyga hem från Spanien träffade vi den här städroboten på flygplatsen. Den var mycket noggrann och parerade alla hinder och undvek alla svårigheter som råkade komma i dess väg. Eller råkade och råkade! Små barn var ju väldigt roade av att springa i vägen, ställa sig framför och vinka, eller göra andra hyss.

Smittsam

Men det gällde även vuxna. De som kom bakom roboten kunde titta lite förundrat på den innan de gick förbi och fick se leendet. Och genast sprack leendet fram även hos åskådaren. Man log tillbaka.

Ett intressant beteende. Men helt förståeligt. Jag log också. Vi människor behöver det. Och vi behöver tydligen inte mer än så, för att det ska hända.

Så nu blir mitt råd: Le, när du städar hemma nästa gång. Det smittar.


*****