söndag, november 03, 2019

Förra söndagen ...


.. låg vi under en parasoll på en strand i södra Spanien.

Idag kör vi på solig vinterväg mot stugan i skogen vid havet. Vi har inte varit här på nästan tre veckor.

Allt är i sin ordning. De första dagarna på vår resa var vi lite nervösa, eftersom en granne messade att "det ser så mörkt ut hos er. Har ni elavbrott?"
 - Typiskt, svarade jag, och tänkte på upptinad frys och frysta vattenledningar. 
Inget kunde göras åt det, eftersom ingen hade fått reservnyckel heller. Det var bara att acceptera en eventuell katastrof. På distans.

Men så kom ett nytt mess efter någon dag.
 - Nu har jag varit ner till er stuga och såg att det var någon lampa som lyste. Men det syns inte hemifrån mig.
Puh - lugnet återställt. Dessutom har jag en app från Luleå energi där jag kan följa daglig förbrukning. Ibland hackar rapporteringen, men till slut kunde jag konstatera att vi hade ström.
-----

Nu har vi installerat oss, fyllt fågelfröautomaterna (Det tog en kvart innan fåglarna började festa loss.) och hängt ut talgbollar, druckit elvakaffe och matar Tulikivi:n. 

Myset kommer.

*****

4 kommentarer:

Thalassa sa...

Visst är det fantastiskt med mycket av den nya tekniken. Vi kan också följa elförbrukningen och dessutom (och bäst!) reglera värmen i stugan via wifi. Men det finns så klart en del - skrämmande - aspekter också med ”nätet”.

Elisabet. sa...

Jag fascineras alltid över hur snabbt det går när fåglarna upptäcker att det finns frukost i fröuautomaterna! Slänger jag ut lite ostbitar på gräsmattan, tar det max fem minuter innan skatorna är där och vips, är osten borta!
Dom måtte ha ett sjusärdeles luktsinne!

Bert Bodin sa...

@Thalassa
Teknik är bra när den funkar. Men vi måste nog lära oss att den kan fallera. Och då står man kanske där. Med byxorna nere.

Bert Bodin sa...

@Elisabet
Det är ofta helt tomt på fåglar när vi kommer hit, efter att ha varit borta ett tag och all fågelmat är slut. Men jag ger mig sjutton på att de reagerar nör bilen kör in på tomten. När jag sedan börjar fylla på mat, så sitter de och hejar på i buskarna. Och titorna drar sig inte för att börja äta innan man är helt klar med serveringen.