I början av min karriär, det vill säga i början av 70-talet, tog mina kolleger och jag hand om en eritreansk ung dam som praktikant. Det gick bra för henne, liksom för oss. Vi lärde oss mycket av varandra med åren. För hon blev kvar. Jag bytte däremot arbetsplats, vilket gjorde att vi delvis tappade kontakten. I alla fall den dagliga, eller veckoliga, månatliga. Men vi sågs ju då och då.
Sedan gick hon vidare till andra karriärer och vägarna skildes åt.
Idag träffades vi av en slump på gallerian Smedjan.
- Men hej Bert. Det var länge sedan.
- Hej. Ja, sannerligen.
En varm kram, och sedan en stunds samtal om vad som hänt i livet. Hon berättade att hon nu ska sälja sitt hus utanför stan och flytta in till centrum. Hon har förlorat sin man, sedan en tid och vill inte bo kvar i den lilla byn.
Hon måste snart gå vidare och vi säger hej, för denna gång.
- Kanske syns vi oftare när du flyttat, sa jag.
- Säkert, sa hon.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar