Karantän

Att Luleå är en sjöfartsstad råder det ingen tvekan om. Här låg t.ex. Sveriges största varv i mitten av 1800-talet. Men numera präglas inte stan av sjöfarten på samma sätt som när jag var barn. Då kunde man gå ner till Södra hamnen och se 10-15 stora fartyg ligga ute på redden och vänta på kajplats. Nuförtiden reagerar man med ett "men va?", när man ser någon större båt ute på fjärden. Det beror förstås på att hamnen delvis flyttat längre ut i havet. Den syns inte från stan längre. 

Här är det Eira från Helsinki, som ankrat upp. Och det har den gjort sedan snart en vecka. Och jag undrar varför. Är det kö till hamnplatserna? Eller har besättningen satts i isolering på grund av Covid? Vem vet. Hoppas i alla fall att de får mat levererat, så att de håller sig vid liv.

Min runda går vidare och snart kommer jag till en vändpunkt där näsan pekar hemåt igen. Jag passerar min gamla gymnasieskola precis i den tid som gymnasisterna strömmar ut från sina lektioner för att gå och äta på "bamba". Men där har inte klockan riktigt ännu slagit för öppet. Vad händer då?

Jo, då köar ett hundratal elever på gården utanför dörren. Köar och köar - de står som packade sillar! Inte en tanke på social distansering. Det är precis som om de aldrig hört talas om det. Men det är klart - Tiktok kanske inte har berättat om smittan. 

Nåja. Snart kanske dessa okunniga får lära sig riktig karantän - The Trump way.

*****