En lördag i stan. Det blir lite planlöst, men en kortare runda blir det redan före elvakaffet. Folk i mängd snurrar omkring. Det shoppas. Julklappar, kanske. Men vi går bara och kompletteringshandlar på COOP, innan vi går hem.
Fastnar i VI:s storkryss, som var ovanligt knepigt. Framåt eftermiddagen känner jag mig onyttig. Rastlös, kanske man också kan benämna det. Får lite dåligt samvete av att bara sitta stilla. Och till slut blir det för mycket. Jag går ut igen.
Den här gången träffar jag bekanta. Den första har jag inte sett sedan i somras. Vi resonerade och sammanfattade respektive höstupplevelser, och drog sedan upp taktik för att genomföra den traditionella julträffen, som vi alltid har på puben, någon eller några dagar före julafton. Jag inser att det bara är två veckor kvar. Jösses vad fort tiden löper.
Vi säger hejdå till varandra och hon lovar att fixa inbjudan till övriga pubgruppsmedlemmar.
Underbart med bra syresättning. Jag blir lika glad varje gång när jag ligger på 99%. Oj, så hemskt det var när man inte fick luft.
SvaraRadera@ Elisabet
SvaraRaderaMen 99 har jag bara vid enstaka tillfällen. Mer normalt är 96-97.
Bert: där ligger jag också.
SvaraRadera@ Elisabet
SvaraRaderaAha.
Men --- varför kollar du syresättningen?
SvaraRadera@ Eva Nygren
RaderaBara nyfikenhet. Den mäts samtidigt med pulsen, som jag också kollarav nyfikenhet ibland.