Hängde upp ...

.. en skjorta på tork efter tvätt. Givetvis rättar jag till den ordentligt. Sträcker alla sömmar, och kragen.

Den blir ju nästan som struken, tänker jag. 

 

I min barndom fanns förstås också skjortor. Av olika kvalitet. Nylon, bomull, flanell, linne ... Den där av nylon var ju alltid bra. Lite kall på vintern, förstås. Särskilt om man råkade gå ut i något litet ärende utan jacka. Men den var ju praktisk, förstås. Lätt att tvätta och sedan bara hänga upp på tork. Strykjärnet behövdes inte, annat än i undantagsfall. 

Men sedan kom ju revolutionen. "Nånniråån". Va!? Bomull som inte behöver strykas. Oj, vad jag var stolt över en knallgul skjorta med svarta små fyrkanter i rutmönster. Visade upp den för farmor och berättade att det var en nånniråånskjorta. Minsann. Så märkvärdigt. 

Att det handlade om engelska hade nog inte många något begrepp om förrän senare. Men så småningom blev nåniråånet istället nånn ajrån.

Undrar om den där skjortan jag just hängde upp kanske är en nånniråånskjorta. Hm?

 

*****