Positivt

Nej - det handlar inte om covid. Det här handlar om alla positiva och trevliga människor man kan träffa på en dag. 

Här följer ett persongalleri:

Två glada gossar (de såg ut som 16-åringar, men var förmodligen äldre) från en badrumsbyggarfirma, sitter nere i vår "lobby", när jag går iväg mot gymet.

 - Jaså, är det ni som bygger om ett badrum häruppe?

 - Jajamen. Det är ett jävla liv.

 - Jo minsann sa, jag och skrattade. 

 - Men vi är nog snart färdiga.

 - Skönt.

I snart en veckas tid har huset mer eller mindre skakat av deras arbete. Bilat i betong och kakel. 

En kille på gymet vinkar på avstånd, när han får syn på mig. Jag känner igen honom. Kommer ihåg hans namn, trots att det måste vara 20 år sedan vi sågs förra gången. Längre tillbaka lekte vi på samma gård, som små pojkar. Så kan det vara. Jag går fram till Göran och frågar hur det är nuförtiden.

- Jotack, bra. Ska åka till sjukhuset i Kalix i eftermiddag för att få ett beslut om knäbyte. Så det är väl bra. 

En städare sitter i städskrubben i trapphuset, när jag kommer hem igen. Han ser utmattad ut, så jag frågar hur det går. 

Han skiner upp och kommer ut ur skrubben.

 - Det går fint, säger han på bruten svenska, och börjar prata. Jag måste bara värma mig.

 - Jaså! Men här är det ju varmt.

 - Men det är de där andra trapphusen. Där är det kallt. 

Vi har två trapphus från gården som bara har anslutning till loftgångarna. De är endast lätt uppvärmda.

 - Vill inte ha jacka på mig när jag städar. 

Han har kortärmat.

 - Då förstår jag, sa jag. 

Han ställer sig mot ett element.

 - Du får jobba lite hårdare, så löser det sig, sa jag.

Han skrattar bara. 

En ung kvinna vill komma in i huset, samtidigt som vi kommer hem från ärenden på stan. Vi har ju för vana att heja på alla som vill in här och som vi inte känner igen.

 - Ska du besöka någon?

 - Sorry I don't speak swedish. I live here.

Då förstår vi. Hon är en av de nya som flyttat in i andra hand.

 - Okay. You are the new tenants in Zheijan's flat.

 - Yes, that's right.

Hon ler och går mot hissen. Vi går mot trapporna.

 - You are from Croatia, aren't you. (Man har ju insideinformation, när man är i styrelsen för föreningen.)

 - Yes.

 - Beautiful country, sa jag.

 - But poor, sa hon och log, innan hissdörren gick igen. 

I kassan på bokhandeln står en kille, som jag presenterar mina fynd för, för att betala. Han blir glad och börjar genast recensera mitt inköp. 

 - Har läst dem alla tre. De är bra.

Han nämnde Peter Mays Lockdown speciellt. 

 - Så vill vi inte ha det.

Pratade vidare om böckerna. Det var ingen kö till kassan, så han tyckte väl att han hade tid. 

Göte, en gammal bekant applåderar på håll, när han ser mig. 

 - Heja, Bert. Du ser pigg ut. 

Jepp - jag är pigg. Det verkar de allra flesta andra vara också. Och glada.

*****