Den mörkaste tiden ...

.. innebär inte speciellt mycket för mig. Man är väl van, som norrbottning av födsel och ohejdad vana, kan jag tro. Inte heller ligger jag sömnlös på somrarna bara för att det är ljust dygnet runt. Några mörkläggningsgardiner, eller persienner är det inte tal om heller. 

Det finns ju det som förgyller det mörka. Dit hör förstås julen, som jag firar - inte som religiös högtid, eftersom jag är otrolig - utan som ett festligare slut på ett år. Midvinterblot light, kanske.

Förgyllningen består också av det faktum att av våra 6 orkidéplantor här hemma, står nu 5 i knopp. Och idag slog den allra exklusivaste ut med sin första blomma. På samma stjälk finns ytterligare sex knoppar som kommer att slå ut efterhand. Inte nog med det. Denna cymbidium erbjuder därefter ytterligare en stjälk, som kanske kommer att blomma i januari. 

Den har en lite speciell historia. Gammal i gården. Kanske 12-13 år, jag minns inte så noga. Den tillbringar mesta tiden ute på vår balkong. Även vintertid, för den tål frost. Nu har jag aldrig utsatt den för frysgrader, för så fort den visar blomningstendenser åker den in. 

Fin är den. Sparsmakad i färg, men komplicerad i formgivningen.

Eller hur?

*****